torsdag 18 december 2008

Rilleman - höjdare på jobbet

Jag vet inte vad som är roligast; att folk kommer till mig när de har "speciella omständigheter" kopplade till ett jobb eller att jag oftast lyckas lösa problemen och utföra jobbet till kundens belåtenhet. Förra gången gällde en "kod brun" på ett Linköpingshotell och innan dess städning av ett poolgolv efter att man fyllt vatten i bassängen.

Idag visade sig problemet vara att takbalkarna i nybyggda Stadium Arena i Norrköping, som min arbetsgivare utför byggstädningen i, inte torkats av ordentligt sedan de monterades. Balkarna, av fackverkskonstruktion, sträcker sig över hela basketarenan och därmed ut över läktare och andra "icke plana ytor"dit man inte når med en skylift liten nog att ta in på arenan. I vanliga fall (uselt ordval med tanke på höjden..) återstår då en kostsam och tidskrävande resning av byggställning till rätt höjd, för ett arbete som tar några minuter. I detta fall pratade man istället med mig, och frågade om jag kände mig hugad för lite husklättring, a.k.a. "buildering".

En utmaning är en utmaning så jag kilade förbi lokale klättermånglaren och plockade upp lite fräscha slingor (INTE hårslingor! Klättergrejor i superstark Spectra nylon) och låskarbiner igår efter jobbet. På så sätt kunde jag arbeta med två säkringar som jag flyttade växelvis medan jag klättrade, a´la Via ferrata. Ett fall hade nog gjort seriöst "AJ-ONT-FAN!" men med en 120-slinga blir det i alla fall rätt kort. Arbetshöjden växlade mellan uppskattningsvis 4 och 8 meter. Jag blev snart idiotförklarad av alla närvarande utom killen som sparade en mindre förmögenhet på ställningshyra och av mina kollegor som börjat vänja sig vid mitt förhållningssätt till arbetet. En liten flashbild visar hur balkarna ser ut. Klicka och panorera.

Naturligtvis hade jag aldrig gjort jobbet om jag inte känt mig säker på metod och utrustning. Tidigare gånger har jag hyrt helkroppsselar som suttit skitdåligt på min smala lekamen, så den här gången höll jag mig till min privata sportklättersele. Detta må inte vara riktigt godkänt ur arbetsskyddssynpunkt men jag påstår att det är det enda som duger med tanke på den flexibilitet som krävs i klättrandet. Det är ändå viss skillnad på att springa runt på ett tak och att åla sig genom ett fackverk med ett rätt ointressant basketlag 8 meter under sig... (fast deras damlag faller jag för varje gång jag ser dem, och snickaren sätter inte en spik rätt när de övar dribbling!).

2 kommentarer:

NLC sa...

Har (på jobbet) ännu inte fått användning av de sportklättringsattiraljer som en gång inhandlades från TopXV:s konkursutförsäljning. Men det betyder inte att jag har slutat hoppas...

Klaus Zeuge sa...

Oj, damlaget ser ut att vara från Rumänien anno 1976!

Eller ... är det inte det som syns där du länkat till, http://www.dolphins.se/files/style/new.dolphins.se/head-bg.jpg ?