När du ligger brunt till - ring the Cleaner

När du har ett problem av typen som "bara måste försvinna", ja då behöver du en "städare"; en person som har de nödvändiga resurserna och egenskaperna för att få dina bekymmer att försvinna så slutgiltigt att ingen anar att de någonsin funnits. Städare är inte hindrade av något annat än rent praktiska begränsningar och tvekar inte att göra "våta jobb".

Låt oss säga att du är manager på ett större hotell i en mellansvensk stad. Det är lördag kväll, ca 2o.oo. Du är under stor tidsmässig press eftersom ni av kostnadsskäl är underbemannade under helgen. Plötsligt händer det som inte får hända; en kvinnlig gäst med explosiv diarré lyckas först sprutlackera stora delar av en toalett och därefter av oklar anledning slänga sina gravt solkade underkläder på heltäckningsmattan i en av korridorerna, vilket lämnar efter sig en ful brun... pöl. Detta är i andra änden av skalan jämfört med "diskret" och stanken i den överhettade hotellatmosfären är något man annars bara stöter på i tropikerna. Och möjligen i magen på vissa asätare. Övriga hotellgäster får spel. Du drabbas av panik. Du häller en frikostig dos koncentrerat rengöringsmedel på mattan. Du ringer din chef.

Vår firma har gjort lite jobb åt ert företag tidigare så din chef ringer min chef, och frågar om han har "någon på jour som snabbt kan rädda läget". Så är inte fallet. Egentligen. Men bara för att kunna säga att han faktiskt kollat ringer chefen mig. Jag är på "olycksplatsen" nästan exakt 35 minuter senare, detta efter att ha varit på firman och plockat på mig all den infrastruktur jag tror att uppgiften kräver. Detta förvånar till och med mig.

Jobbet i sig är inte så jävla komplicerat. Jag har mer besvär med att lösa ut allt rengöringsmedel ur mattan än fekalierna. Lukten är inte värre än vad jag upplevt på tidigare jobb, men värmen får mig att svettas floder. Det hela går relativt snabbt och enkelt; på med rent vatten och sen en vända med våtsugen. Upprepa. Mitt största problem är egentligen alla hotellgäster som nyfiket knallar förbi. Jag är noggrann så jobbet tar ändå nästan två timmar varefter jag avböjer en bit mat och åker hem igen.

Slutsatserna av detta äventyr är lite lustiga;

1. Det är mer intressant att sanera diarré än att se på Tomb Raider-maraton.
2. Jag har väldigt svårt att låta bli jobb som verkligen betyder mycket för andra människor. Hotellmanagern var såklart väldigt tacksam, men mitt eget resonemang gick i banorna att "firman behöver pengarna, jag behöver utmaningen".
3. I fortsättningen kommer jag att börja dricka hårt i samma sekund som jag går på helg och om någon frågar varför kommer jag svara att det är i självförsvar. Kan jag inte köra bil så är jag nog säker (?).
   
4. Jag kan äntligen skriva att jag jobbat som "cleaner" i mitt CV... ;-)