Prylen, att dra frågan till sin spets

Det är ingen ände på i-landsbekymren... Just nu brottas jag med ett prylsug som tyder på två saker. För det första går vi mot ljusare tider (prylsug är förtruppen till de mer traditionella vårkänslorna, vänta bara) och för det andra har min tillfredsställande disciplinerade ekonomiska strategi givit upphov till en sund köpkraft som bara ber om att få sättas i arbete! Tyvärr är resurserna dock fortfarande finita och således måste jag våndas, vela och välja... Bah!

Detta att vara nyfiken på prylar är ju så vanligt att det borde ha en egen förklarande term, låt oss kalla det för "aha-begär" tills vidare. Det är detta som får oss att läsa kataloger, tester, tidningar och websidor om varenda liten ynklig dimension av det vi suktar efter. Till slut blir vi papperstuggande kalenderbitare som kan driva vilken stackars butikspersonal som helst till gråtens gräns genom att bli den n:te (där n är ett tal större än Göran Persson) personen den dagen som tvångsmässigt rabblar allt om produkten dom sen inte köper för att "dom vill fundera lite till".

Sanningen är ju den att det är jakten, pillandet och suktandet som är det roliga! Jämför med hundarna. Dom är ju som gladast när dom jagar bilar, cyklister och pensionärer men blir helt villrådiga när dom lyckats få tag på en Audi, DBS eller Agda, 82. Ibland är det värsta som kan hända en människa att han eller hon faktiskt FÅR det han/hon vill ha, och det är därför jag hellre har mycket fantasi än mycket pengar! Jag lever sedan länge i ett materiellt överflöd som balanserar på det löjligas gräns och har kommit till en slags insikt. Tro mig därför när jag säger följande: Den materiella lyckan finns alltid bakom nästa hörn, i ett runt hus. Medan du funderar på den pärlan vill jag att du samtidigt överväger om du inte kan finna plats i ditt hjärta/vardagsrum/sovrumstak för en klassisk Stevens 7.1.2. Race mountainbike som behöver ett nytt hem och en kärleksfull ägare. Du vet ju innerst inne att du vill ha en...