Blött, trött, nött

Igår när jag precis knallat in på biblioteket för att EU-rösta (bröllop i Höör i helgen, hinner inte annars) var det som om rösterna av tusentals alkoholiserade själar vrålat i samfälld vånda... Kort därefter ringde telefonen.

Ett släp lastat med 14 pall öl, vin och sprit hade gått av vägen i höjd med Överum och nu behövde lasten bärgas. Jag var på jobbet 30 minuter senare och med en lastbil och två kompanjoner drog vi mot olycksplatsen. Väl där möttes vi av Assistancekåren och en helt otrolig syn. Tydligen har släpet gått utanför väggrenen, skurit ut och vält ett halvvarv, hyvlat av skåp och last och sedan slagit i något så att det gått upp på vägen igen och lagt sig på snedden bakom bilen. Chauffören klarade sig oskadd. Röran i diket var fruktansvärd.


Bitar av skåpet, lastpallar, plastbackar och ett helt systembolagssortiment låg i en homogent tumlad röra. Trasigt, sprucket, upplöst.. urk. Initialt var instruktionen att röja olycksplatsen, se till att drickat kom tillbaka och gärna i så gott skick att det gick att räkna av alt. returneras. Efter en stunds hårt och ganska fruktlöst arbete insåg vi att tidsåtgången för att manuellt bära upp godset var allt för hög och tillstånd inhämtades att få hyra in en kranbil och dumpa vrakgodset i en container. All heder åt Assistancekårens personal som hade björnkoll på vem man skulle ringa. Utan deras insatser hade vi stått kvar i diket än. Deras tjänster var säkert också mycket uppskattade av den okände lastbilschauffören som höll ut så mycket från kranbilen att han istället satte SIN bil i diket på andra sidan vägen. Vad är oddsen för att köra av vägen precis där det står TRE bärgare..?


Vi hade sorterat fram och lastat så mycket som gick att hitta av de dyra sorterna; sprit och viner, men sedan fick skopan göra processen kort med resterande flaskor och burkar. "Pelle" var en sann virtuos med skopan, och den fullkomligt frustade av ölskum. Idag luktar mina arbetskläder fortfarande svagt av pilsner... Olycksplatsen är mycket sank redan från början och efter olyckan är den fullständigt marinerad i öl. Jag fruktar att det inte kommer att finnas ett nyktert rådjur i den skogen på den här sidan midsommar. Som slutkläm handplockade vi igenom olycksplatsen för att få upp så mycket glassplitter som möjligt och därefter gjordes en provisorisk justering av vägbanken. Vägverket får laga räcket och Telia den nedrivna ledningen.


Urlastningen av det bärgade "fingodset" tog en bra stund och idag är jag ledbruten och rätt sliten. Mina kläder ser ut som om någon krupit genom en leråker och mina skor är inkapslade i torkad gyttja. SNAFU, med andra ord. :-)