Det har blivit dags att ta farväl av vänner och familj, livet som hittills har varit så fullt av glädje och värme går mot sitt slut. Inom kort kommer jag byta ystra velocipeder och simfenor mot parkbänkar och fotriktiga skor med snedslitna klackar. Med trött blick kommer jag i sakta mak kasta gammalt bröd på fåglar i parken och gnälla på att allt rör sig för fort. Jag kommer att idisla om "kungabarnen" och rösta på Alf Svenssom för att han är så duktig på saxofon. Jag kommer att behålla mitt körkort för länge och köra med konstant vänster blinkers i 70 km/h på alla vägar. På ICA kommer jag att betala kontant, med mynt, oftast några för få. Jag kommer att ha 3 flaskor ättika i skafferiet.
Jag har fått ett grått hårstrå vid tinningen, och jag känner mig inte vidare charmig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Whenever I feel sad, I stop being sad and be awesome instead. True story.
Jodu, det går fort det där . . .
Jomen jädrar om inte Rilleman börjar bli stor! Eller vuxen kanske man ska säga, du är ju fortfarande tanig :)
Det finns ju de grå-tinningarnas-charm att se fram emot, men det går väl åt lite fler strån skulle jag tro...
Som tips kan jag säga, klipp av elendet, samma princip som ditt brösthårstrå...
Skicka en kommentar