Idag var jag pigg efter jobbet. Vädret var fint och eftersom det var varmt och skönt klev jag i mina inlines när jag kom hem. Jag fyllde vatten i min TNF Dogfish, stoppade ner en ziploc med hemnyckel, ID och kontokort samt preppade pulsmätaren. Jag hade ingen direkt plan för åkningen, det var helt enkelt vackert väder och jag var på humör. Come what may.
Det här inlägget skulle bli fruktansvärt enformig om jag räknade upp de geografiska brytpunkter som kom att utgöra min färdväg, så jag provar att länka till den istället. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det blev en bra runda om än lite längre än jag från början tänkt mig. I efterhand kan man ifrågasätta det kloka i att se till att ha motvind under sista halvan av turen, lagom i Hjulsbro började jag känna mig lite dödlig faktiskt. Jag körde dock fortfarande om cyklister i uppförsbackarna så helt utskämd kan jag inte ha blivit. På vägen hem hann jag precis hälsa på en mötande bekant, Magnus Ingmarsson. Det var trevligt och gav nya krafter när det verkligen behövdes. Drygt 29 km på 1:42 ger ett snitt på lite över 17 km/h... nåja, ingen är perfekt.
Idag har jag förutom de vanliga cyklisterna också åkt ifrån en kille på rullskidor, en uppfinning som jag har lite svårt för. Den förefaller närbesläktad med inlines men verkar lite.. tråkig. Och så saknar den broms vilket gör åkning i andra miljöer än ren landsväg avgjort lömsk. De senaste rundorna har resulterat i ett betydande slitage på hjul och lager och en rotation av de tidigare och en service av de senare är påkallat. Jag har tankar på att byta upp mig till en ny modell med 100 mm hjul men känner väl att det finns en hel del kvar i de jag har innan de är utslitna.
På det hela taget börjar jag nu känna av effekterna av träningen. Vilopulsen har gått ner några slag och jag har ett behagligt lugn i kroppen. Nattsömnen är djup och aptiten glupande. Förutom arbetslunchen och tvåfikat med tårta har jag nyss petat i min en överbliven låda grillad laxkotlett med bulgur, vitlöksfrästa gröna bönor och två stora smörgåsar med jordnötssmör (POWER!). Den som förundras över blandningen skall veta att jag när jag är hungrig efter träning helt enkelt äter från vänster till höger i skåpen tills huggtänderna försvinner... Därför har jag aldrig kattmat hemma. Eller katt.
Om det är sant att Inuiterna har 200 ord för "snö" vete fan, men efter den här rundan har jag minst så många för att beskriva den sorgliga variation av asfalt som Linköpings kommun erbjuder sina innevånare.
tisdag 16 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"100 mm hjul", det låter som en väldigt liten cykel
På isländska heter energi "orka", skönt att tänka på när man äter ...
Skicka en kommentar