iWanttogohome...

Eftersom min gamla Inspiron 8200 börjat visa tecken på stor trötthet har jag funderat på att uppgradera maskinparken hemma med nåt roligare. Alltså knallade jag ner till en av mina lokala vänliga datorlangare för att sondera utbudet. Jag hann inte mer än nämna att jag för första gången sedan tidigt 90-tal faktiskt även övervägde Apples produktlinje förrän jag kände ett kraftigt ryck i armen och fick se min världsbild anta formen av ett warphopp i Star Trek. Det syntes mig som om en vägg av vita punkter närmade sig i rent relativistiska hastigheter. När vi stannat, g-krafterna släpp taget och jag fått tillbaka mitt synfält och färgseende igen, insåg jag att jag inte hade nån direkt nytta av det senare. Utbudet var ju svart-vitt som en Hem-och-skola-diskussion om droger...

Ur ett rent tekniskt perspektiv gillar jag verkligen Apples produkter. De förefaller helt enkelt smartare OCH snyggare än konkurrenternas motsvarigheter. Tankarna bakom produkten är hela tiden påtagliga och ligger ofta i linje med ens egna, varför grejerna blir skönt intuitiva att använda. Det jag har svårt för är istället den fruktansvärda marknadsklyscha som blivit resultatet av Apples framgångar. Det var ju kul när det kom, men nu finns ta mig fan allt iVitplast!!

Försäljaren började omedelbart rabbla saker direkt ur broshyrerna som till och med jag redan visste. Detta var ju bra eftersom jag fick tid att hämta andan. Precis innan mitt huvud skulle förvandlas till en flygande brödrost fick jag frågan "vilken iBook jag trodde att JAG var?". Den som använder säljupplägg på en sådan nivå är lika långt ifrån mina sympatier som från mina pengar, så jag tackade för mig med svaret; iDontknow & iDontcare. iDiot...