Idag var en stor dag i mitt vuxna bilburna liv. För första gången har jag ådragit mig Sjukhusparkeringsgudens vrede och genom dennes Nazguler till ombud fått ett erbjudande att köpa tillbaka min bils odödliga själ för det ringa priset av 500 skattade pengar. Tydligen får man inte stå där vi har stått utan problem i 10 års tid under den tid det tar oss stackars möra kroppsarbetare att med lösgommar och träben mala i oss en skål mager gröt till frukost. Jag tog detta med ett leende och bara ett litet mått av irritation. Visserligen hade jag varit tvungen att köra egen bil i tjänsten, eftersom min arbetsgivare nogsamt undviker att hålla sig med fordon lämpliga för personbefordran, men ingen hade ju egentligen tvingat mig att parkera där jag gjort.. etc.
På grund av andras sjukdom har jag idag hållit i en hel del administrativt arbete rörande våra pågående flyttar och därför flängt runt som ett torrt skinn över hela sjukhusområdet. När jag exakt en timma senare fick ytterligare ett erbjudande att köpa tillbaka samma bils odödliga själ, för ytterligare 500 skattade pengar, var det väldigt ironiskt att jag stod just ytanför Psyk, för det var i det ögonblicket väldigt frestande att knalla in och kolla om de hade några lediga rum. Med lite tur kommer åtminstone den andra boten att kunna bestridas med benägen hjälp av min uppdragsgivare, som även han drabbades, pga ett precis utgånget parkeringstillstånd. Oavsett hur det går är mitt bruk av egen bil i tjänsten nu jävligt avslutat.
måndag 14 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar