If it walks like a duck and talks like a duck..

Då är det en canard! (Anka på franska om du inte hängde med riktigt där..) 1975 började aerospacegeniet Burt Rutan bygga på en märklig skapelse (det har blivit några sedan dess ;-) som skulle komma att bli smått legendarisk. Flygplanet byggdes helt bakvänt jämfört med konventionen; Motorn längst bak med en skjutande propeller, framför den vingen och längst fram stabben. Piloten fick plats lite halvliggande likt i ett segelflygplan. Noshjulet såg ut att vara gjort av spagetti och planet parkerades stående på nosen.

Fördelarna med denna design är att flygplanet får snällare stallegenskaper. Detta betyder INTE att det blir lättare att rykta eller mata med havre utan att det gör en snällare vikning i luften när man flyger så långsamt eller med så hög anfallsvinkel att luftströmmen inte längre klarar att följa vingens kurvatur och därmed skapa lyftkraft. På canarder av denna typ stallar nosvingen innan huvudvingen vilket ger en naturlig sänkning av nosen just när detta är precis vad man behöver.

"Nackdelarna" är att man får ett strömlinjeformat snabbt flygplan som *vill* flyga fort och som har hög start- och landningshastighet och som därmed kräver längre landningsbanor än sina konventionella motsvarigheter. Att ha motorn monterad längst bak har även det lett till vissa kylproblem tack vare otillräcklig luftström men har lösts med modifierade luftintag.

Hela upprinnelsen till detta inlägg är det här fantastiskt vackra videoklippet:



Fan va glad man blir! :D