Rilleman 101

eller
"Utsikt från ett gökur"
eller
"På en pinne i Ramsberg"
eller
"Hur femtielva fel ändå blir ett rätt till slut"

Som titeln antyder är detta mitt 101:a inlägg, och handlingen i följande historia utspelar sig mellan den 16:e och 18:e Juli.

I onsdags packade jag och kollegan Tommy vår Citroen Jumper för att åka och göra ett ställverksjobb åt en av våra kunder, ett större företag i kraftbranschen. Vi fick veta att nycklar och koordinater till de aktuella arbetsplatserna skulle fås av företagets representant i Västerås. Västerås knappades in på navigatorn och kopplingen släpptes upp. Därefter lades den förbannade vänstermonterade handbromsen ur, kopplingen släpptes upp igen och då gick det mycket bättre.

Framme i Västerås förväntade vi oss att det hela skulle gå ganska snabbt. Det brukar det göra eftersom kraftbolagen oftast VET var de har sina anläggningar och dessutom har detta nedtecknat i en form som går att enkelt dela med sig av. I detta fallet visade det sig att man köpt in en egendesignad mjukvara till sina Garmin Nüvi-enheter vilket medgav att man bara klickade på den plats man ville åka till och sedan for. Allt var förlagrat och medgav inte att man tittade på de numeriska värdena för de aktuella koordinaterna. Situationen underlättades inte av att innehavaren av Nüvin hade en generell nivå av teknisk färdighet som innebär att en ficklampa blir en utmaning... När han blippat runt helt planlöst ett tag tog jag snällt ifrån honom hans leksak och bad honom att istället peka ut de aktuella ställverken på en Enirokarta. Detta designeras som SM1, "Strategiskt Misstag 1".

Jag borde ju ha anat att digital teknik inte var hans grej liksom. Nu fick jag istället se hur han med hjälp av nåt slags handledsstödsintegrerat pekdon från 1300-talet försökte scrolla och dutta och zooma åt helt slumpmässiga håll, ackompanjerat av små "..nähä ..nudå ..nene ..mennudå ..äsch" tills jag tappade tålamodet och förklarade den redan användarvänliga sidans uppbyggnad och funktioner på ett sätt som jag faktiskt tror att min gamla mormor hade tyckt var lite övertydligt. Resultatet av denna prövning var att han på en karta över de aktuella orterna försökte GISSA sig till vart ställverken låg. Detta generade en GPS-koordinat och en utskriven karta vilken åtminstone skulle ta oss till ett avstånd av 1,5 km eller bättre från målet. Resten fick bli vårt problem, "Följ ledningarna bara..". Vi passade på att köpa lite förnödenheter på ICA i Västerås. I ett anfall av uppdämd teknikfrustration skaffar jag adressen till ICA Maxi via telefonen (118100, typ..) och kastar den genast vidare in i GPS:en. "Improvise. Adapt. Overcome!" Jag hittar en fin badanka och vi köper två tandborstar modell Euroshopper för hissnande 3,75 kr.


Vi valde traditionsenligt att börja med den mest avlägsna arbetsplatsen, i detta fall "Norberg", knappt 15 km NO Fagersta. Väl där lärde jag mig två saker. Dels pågick Mountainbike-SM för fullt (wow liksom!) och dels låg den koordinat vi fått mitt ute i en avgjort icke elektrifierad del av skogen . Efter lite knixande gjordes helt om och vi for ner mot bebyggelsen i jakt på infödingar. Lämplig inföding infångades och förhördes tills hon lämnat ifrån sig ställverkets position. "Resistance is futile". Det gjorde mindre att folk i Afrika har bättre vägar än den som ledde fram till grinden. Vi var framme. Arbetsplatsen inspekterades och jobbet bedömdes som tämligen enkelt varefter vi gav oss iväg för att söka husrum för natten. Det slog mig plötsligt vid ånsynen av en mindre stad av husvagnar och tält fulla med cyklister att orten förmodligen var helt dammsugen på boende och att vi skulle få leta efter en stuga en bra stund. Att inte kolla upp och boka stuga i förväg designeras SM2. Till vår oerhörda förvåning hade receptionisten på "Camp Norberg" en ledig stuga åt oss! Berusade av vår stora tur handlade vi frukost och ehm.. kvällsmat. På burk. Kvällen spenderades på vårt lilla soldäck. Gôtt!

Torsdagen började stillsamt med frukost, disk och städning av stugan. Arbetet gick mycket riktig ganska enkelt och snabbt. Innan vi lämnade Norberg var jag ju tvungen att titta in på SM och lyckades faktiskt shoppa ett flaskställ till Nishikin och en energikaka i min favvosmak. Precis som vanligt hade vi en sagolik tur med vädret och hade bara regn under den tid vi satt i bilen. Lunch intogs i Fagersta varefter GPS:en ställdes in på "Kloten" och vi for vidare. Make no mistake, Kloten ÄR en håla. Vår vägbeskrivning ledde bara till själva mitten av orten och utöver detta hade vi bara ett par rudimentära ledtrådar, som märkligt nog skilde sig åt rätt ordentligt beroende på vem av kraftbolagets anställda vi pratat med. "..ligger vid strömmen", "vänster om [dialektalt knas]..". Vårt inledande spejande efter större elledningar gav ingen utdelning. Efter en stund upptäcktes en vägskylt mot "Ramsberg", ett ställe vi skall jobba på nästa vecka, varför vi hastigt bestämde oss för att reka den platsen så länge. Tvättbrädan mellan Kloten och Ramsberg är hastighetsbegränsad till 70 km/h. Med en Citroen Jumper kan man köra ungefär 50 om man accepterar att limma dit sina tandlagningar när man kört klart för dagen. Stora delar av tiden begränsades hastigheten dessutom av att jag var tvungen att hålla mig i ett register där den vibrationsinducerade dimsynen var som lägst. En älg siktades och åthutades av Tommy. Ordning i skogen!

Ramsberg hade vi fått en karta på och en "hyffsat säker" positionsangivelse på ställverket. Detta föranledde oss att ge oss ut på en smal grusväg mellan åkrarna på väg mot ingenstans. När det stod klart att vi ännu en gång blivit kungligt blåsta gav jag mig på att vända medelst backningsmanöver in på lokala skytteföreningens infart. Detta designeras TM1, "Taktiskt Misstag 1".

Under dagen hade jag utför denna manöver otaliga gånger vilket gör det svårt att förstå hur jag kunde missbedöma situationen så illa att jag placerade bilens bakhjul vid sidan av infarten, nere på en svårt gräsbevuxen yta något under vägens nivå. Inte helt nöjd med min prestation gjorde jag ett försök att ta mig ur situationen men lärde mig då att Jumpern är ett energiskt grävande djur med väl fungerande diff. Ett hjul spinner, det andra står still. Merde! Plan B, "gräva lite så att hjulen inte ligger i en grop" gav ingen utdelning. Plan C, "lägga ett par plankbitar under spinnande hjulet", gav oss väldigt varma plankor. Ungefär här körde det förbi en liten röd Golf som glatt vinkade tillbaka våra försök att flagga ned honom för lite assistans. Golfägare är gemena uslingar. Efter lite samråd formulerades Plan D som att "ge upp att ta sig uppför motlutet och istället försöka backa ner på den gräsbevuxna ytan och därefter upp på infarten till skjutbanan". Jag inspekterade den aktuella ytan och bedömde detta som klart möjligt. Jag fick fart på Jumpern och hade precis börjat svänga runt fronten när jag plötsligt tappar all fart och får motorstopp!! Det visar sig att utomordentligt väl dold i gräset ligger det en välvuxen telefonstolpe, för tillfället dekorerad i ena änden med en Jumper i Servicestadens färger. Stolpen har missat allt ömtåligt och ligger under själva balken likt en domkraft från stenåldern. Stolpen har legat ner länge och är genomsur, väger säkert 250 kilo. Vi måste dra bort den för att kunna köra bilen.

För att kunna få ner maximalt av av vår tillgängliga dragkraft drar jag en slinga av ett lastsäkringsband runt stolpen och får på så sätt något att dra i. Detta gör hela skilnaden och med gemensamma krafter lyckas vi vicka stolpen fram och tillbaka tills vi får loss den. Att därefter köra upp bilen på vägen får anses som jämförelsevis okomplicerat. Åter i civilisationen (välsignade asfalt!) ger en inspektion av underredet att äventyret endast resulterat i lite träspån på bulthuvudena på balken. Man ska ha tur också...

Plötsligt ser Tommy något som på håll ser ut som ett litet ställverk! Riktningen pejlas och efter lite letande och trakasserande av lokalbefolkningen hittar vi en väg som leder oss fram. Vi gör en snabb inspektion och med nästan religiös nogrannhet tar vi och loggar positionen i vår egen GPS. Återfärden mot Kloten går via GPS tills en vägskylt mot "Kloten" anger att vi skall ta till vänster istället för till höger. Vi svänger vänster och detta får bli TM2. Värre jävla irrfärd gjorde inte ens Odysseus. Vi hade väg hela tiden men ibland kunde jag svurit på att den ledde igenom folks potatisland...

Vi är nära gränsen för vad vårt tålamod klarar och kör på en timmerbilsväg ner mot Kloten när Tommy hojtar till att vi just kört förbi nåt. Jag är på vippen att inte bry mig, men jag bromsar in bilen och backar upp. Ett litet ställverk, på en stickväg åt vänster, mitt i jävla ingenstans. När jag funderar över sannolikheten i att vi efter århundradets felkörning råkar snubbla över just den plats vi letar efter får jag lust att spöa upp en matematiker. Dagen är nära sitt slut så vi tömmer bara kassunerna på vatten och loggar positionen innan vi far till en närbelägen camping.

Under de jobb jag varit med om hittills har jag hunnit prova en del olika campingar och campingstugor. Malingsbo Camping kommer för alltid att ligga högt på min lista. I receptionen får vi först veta att alla stugor är upptagna, men precis innan humöret hinner börja sloka kommer de på att "loftet" är ledigt om vi ändå bara vill ha ett par bäddar för natten. Vi hugger direkt. Loftet är mycket riktigt övre våningen på en gammal traditionell ladugårdsbyggnad i anslutning till receptionen. Det hela är en surrealistisk mix av ett duvslag och Bilbos hus. Det är ståhöjd inomhus men dörren till rummet går mig till axeln. För hundra spänn per skalle är det ett kap! Att få avsluta en sån här dag med en dusch, en pilsner och sjöutsikt direkt från rummet är vardagslyx av bästa klass. Innan vi somnar ser vi på "Pirates of the caribean 2" på datorn. Tommy snarkar som ett Sovjetiskt sågverk som tänkt uppfylla femårsplanen tills på tisdag och jag pratar tydligen i sömnen (?).

Fredag 18:e. Återfärden till Kloten går märkvärdigt lätt när vi har koll på läget, i dubbel bemärkelse. Vi gör en ny rekordtid på kassunerna och lyckas trimma vårt upplägg lite till. De bofasta grodorna vräks. Hemfärden präglas av funderingar på hur vi kan undvika allt strul i fortsättningen och några konkreta förslag noteras. Lunch spisas i Katrineholm. Nästa vecka fixar vi Ramsberg. Ska bli kul.