Vardagsedge

Alla gör vi det då och då, det är inget att skämmas för då det är heeelt naturligt. Just det, vi utsätter oss för risker vi normalt har vett att undvika bara för att få känna den pirrande känslan. Vad trodde du att jag pratade om?

I morse stirrade ett erbarmligt slitet ansikte tillbaka i badrumsspegeln och för att komma tillrätta med det som inte hör till åldern bestämde jag mig för att en rakning var befogad. Som några av er redan vet har jag övergivit alla de überavancerade 32-bladiga engångspenneliknande Gillettehyvlarna till förmån för en gedigen bit tyskt rostfritt stål av modell Merkur Futur 700.
Detta verktyg kallas "säkerhetshyvel" sedan introduktionen nån gång på tidigt 1900-tal och är endast att betrakta som "säkert" i jämförelse med den rakkniv den då efterträdde. Jag tror att säkerheten bäst sammanfattas med att "man fortfarande skär sig som fan men att hyveln, till skillnad från kniven, i alla fall stannar efter några millimeter...". Bladet, för det finns bara ett, är ett gammaldags rakblad med två eggar. På de avancerade modellerna finns möjlighet att ställa bladets kurvatur och därmed eggens vinkel mot huden, vilket avgör hur hudnära rakningen blir. På min modell har jag hittills utforskat spannet mellan "krafsa lite i topparna" t.om. "hudbiopsi".

Det som lockar mig är inte bara att slippa köpa en massa plast hela tiden utan även hela ritualen att med en rakborste vispa upp ett rikligt skum av en väldoftande raktvål (Palmolive är valet just nu) och faktiskt få ett par minuter av själsligt lugn innan dagen börjar. Dessutom är denna typ av rakning väldigt beroende av just ens eget handlag och allt som man kan bli bättre på med tiden är ju roligt att hålla på med.

Vardagsedgebiten kommer in när det gäller just hur nära själva huden man vågar gå. Att bara dra hyveln i strånas växtriktning ger en fullt acceptabel rakning, men för den där babylena släta känslan finns det inget alternativ; Du måste gå MOT stråna. Detta brukar sluta med att mitt badrum ser ut som ett bra avsnitt av "Dexter" varför jag sällan försöker. I morse kände jag dock tyngden av ett par gedigna kahunas ("cojones", fast på sjön, när det är grunt) och efter att med varlig hand ha sträckt skinnet på överläppen drog jag ett drag upp mot näsan.

I detta läget kan en av två saker hända. Antingen har man schabblat bort sig och kör med ett för slött blad varför skäggstråna inte går av utan istället styr in eggen i huden där den tar stopp i höjd med övre käkbenet eller så har man fel vinkel på hyveln varför skäggstråna inte går av utan istället styr in... ELLER så lyckas man balansera alla de ingående faktorerna rätt och får med ett sprött frasande ljud en rent förpubertalt slät överläpp. Det händer inte ofta men det hände i morse.

Resten av dagen har gått sisådär. Jag har jagat tillverkare, kunder och försäljare via telefonen. Efter lunch uppstod behovet av en snygg häck. När de mest uppenbara skämten på det temat var överstökade och allt som gick att kasta åt mitt håll var slut tog jag fram sågen och byggde en egen. De blå behållarna är filterpatroner för att rena vatten från olja, en av våra specialiteter.