Just another brick in the wall?

Om man som arbetsgivare har som filosofi att göra så mycket jobb som möjligt med så få kostsamma anställda som möjligt så är det faktisk helt logiskt att vilja att ens anställda håller en så hög fart att de NÄR de går in i väggen faktiskt slår igenom den och kommer ut på andra sidan. Dom som bara studsar och blir liggandes är ju jättedyra.. ;-)

Just nu har det gått så långt att en paniksemester förmodligen skulle få en lika gynnsam effekt på mig som en hastig uppstigning till ytan efter ett långt, djupt dyk. "Dekomprimerar" jag för hastigt kommer mitt huvud att flyga av likt en champagnekork, drivet av ett blodtryck som gör att mina återkommande näsblod nu kan användas för att skära stålplåt. Jag behöver trappa ner gradvis och åter få lite ordning på några av livets pusselbitar; nattsömnen, träningen och det sociala livet. För att vara en någorlunda intelligent primat så känner jag mig oerhört korkad som ännu en gång misslyckats med att bromsa jobbets inflytande över mitt övriga liv. Fast.. jag har det inte så illa egentligen, jämfört med ett par av nattskifts-killarna jag tills nyligen delat kontor med på jobbet...