Tröttsam dag

Resan till Stockholm var definitivt IFR. Dimman gjorde att sikten bara var några tiotals meter stora delar av vägen. Tur att jag gissar snabbare än 110 km/tim. Ett tag hade jag allvarliga funderingar på varför man inte har GPS med överlagrad radarplot i bilar, som på sjön. En enkel dopplerfunktion som talar om att framförvarande men osynliga bilar saktar in vore ju användbar för att undvika kollisioner för oss som inte är kloka nog att sänka hastigheten. Trafiken in i stan var naturligtvis helt oduglig med köer längre än mitt tålamod.

Vägverkets kurs var ett sånt sömnpiller att jag höll på att ramla av stolen och kämpade hårt mot fladdrande ögonlock. Enda kravet var närvaro. Tur att de bjöd på kaffe. Mycket kaffe. Tror inte att jag egentligen vaknade förrän till lunchen i Järna.

Efter hemkomsten passade jag på att knalla ner på en bilfirma och glo lite på Landrovers. I vanliga fall är jag mycker förtjust i fältmässiga opraktiska bilar med bristande komfort, men idag var det inre "morret" mest som en anemisk kattunge. Inte helt olikt min apatiska inställning till tältutställningar när jag är (*väldigt*) bakis... Jag cyklade hem för att kurera mig.

Varm dusch, morgonrock, bara fötter på vardagsrumsbordet. En bunt värmeljus för att trigga min enda kvarvarande grottmansgen till stordåd. En hästdos antioxidanter i form av ett glas färskpressad appelsinjuice och en kaka choklad så mörk att man får schasa bort fysikerna som vill skriva papers om den och en skål med hasselnötskärnor... vardagslyx i dess bästa form. Mailboxen plingar till, en kajakförsäljare hälsar mig välkommen till butiken för att titta på de nya 2009-modellerna. Kanske att man skulle... Rilleman glad igen. :)