Reclaim the Rilleman!

Jag är tillbaka. Ingen mer trött och uppgiven Rilleman. Slutgnällt. Jag offrar jobbet men återtar min själ och hälsa.

Fredagen avslutades för min del med ett seriöst och väl förberett lönesamtal med min arbetsgivare. Innan själva lönesamtalet bad jag att få adressera en fråga jag ansåg mer grundläggande. Jag lade fram det jag kommit fram till under de senaste veckornas funderande;

1. Min nuvarande tjänst och det liv jag önskar ha utanför arbetet innebär oförenliga krav. Att ständigt behöva resa omöjliggör ett normalt socialt liv och arbete på annan ort gör att jag inte kan använda min lediga tid till det jag vill. Detta utsätter mig för en stressframkallande press då det tvingar mig att anpassa livet efter arbetet långt utöver vad jag finner sunt.
   
2. Även om jag är medveten om arbetsgivarens målsättning att jag framledes skall gå från utförande till mer övervakande uppgifter (mindre resor etc.) så känner jag att vi har oförenliga tidsperspektiv på lösningen. För företaget gäller 1-2 år, jag behöver en lösning senast till våren 2009.
3. Jag har uppfattningen att företaget i dagsläget inte, och förmodligen inte heller under det kommande året, har möjlighet att erbjuda mig en tjänst som uppfyller de krav jag har.
4. Att stanna kvar bara för att inte offra en fast anställning skulle innebära att jag satte mig i en situation där jag mycket snabbt skulle upphöra att göra ett tillfredställande jobb. Detta skulle skada både mig och företaget.
   

Slutsatsen är att ekvationen innehåller ett OK jobb och en bra anställd som tyvärr är helt inkompatibla, varför jag väljer att avsluta min anställning. Då det är utesäsongen som är problemet väljer jag att lägga tidpunkten för min uppsägning till våren 2009, exakt datum blir en senare fråga men 1/4-09 skulle innebära att jag arbetat ett år. Detta ger tillräcklig tid att få till ett bra avslut, överföra arbetsuppgifter till övriga kollegor och ger mig tid att söka annan anställning. Dessutom har jag under vintern möjlighet att arbeta vidare med de projekt vi startat under året. Den tekniska biten av arbetet är fortfarande väldigt intressant.

Det är jäkligt tillfredsställande att ha fått den här saken ur världen, nästan så man vill köpa en cykel. Visserligen är ju framtiden återigen ett helt oskrivet blad, men det är en situation jag har lättare för att hantera än känslan av att ha förlorat initiativet och sakna valmöjligheter. Det märktes till och med under själva samtalet att när den press jag levt under de senaste månaderna släppte så fjädrade den gamle, "riktige", Rilleman tillbaka igen. Med tanke på de symptom jag dragits med en tid var detta inte en helt självklar utveckling och därför obeskrivligt skönt att uppleva. Tankeskärpan kom tillbaka, blicken lyftes från skospetsen och är nu åter riktad mot horisonten. Lungorna drog fulla andetag och ryggraden sträckte på sig.

Under helgen har jag firat på det enda egentligen lämpliga sättet; en träningsorgie. Endorfinerna har flödat ikapp med svetten och idag är jag lyckligt mör, stel och öm. Till och med aptiten har kommit tillbaka, ett högst personligt hälsotecken. Kropp och själ har accepterat beslutet som gott.

Detta betyder naturligtvis att, med början NU, kampanjen "Nytt jobb 2009" drar igång med buller och bång. Alla tips tas tacksamt emot, både på existerande tjänster och synpunkter på jobb som jag borde intressera mig för. I vanlig ordning är jag totalt hemmablind och ser inte skogen förrän jag gått över ån.. Senaste förslaget är att ge mig in i tränings- & friskvårdsbranchen. Why not? Sämre människor än jag jobbar med sin hobby. "Rillemandieten - ät vad fan du vill, men sen bär du upp pianot till femte våningen!".

Lönediskussionen har gjort ett uppehåll för tankepaus över helgen och återupptas i morgon.
(Någon gång skall jag klura ut hur man gör sånt här på riktigt och ha en löneförhandling som INTE slutar med att jag säger upp mig. :-)