Förtret

Föreställ dig en stor luden viking som en vacker dag får för sig att plocka fram den gamla runstenen för att återknyta bekantskapen med bilderna från när barnen var små vikingahjälmfotingar. Föreställ dig sedan hans frustration när han försöker extrahera informationen ut sin gamla favorit bland lagringsmedia med hjälp den nya fina vevgrammofonen. Visst går det att fysiskt sammanföra de två objekten, men protokollen är sorgligt inkompatibla. Svärande på grov fornsvenska lämnar vikingen spillrorna av skivspelaren och bärsärkar iväg till Clas-Björn i Sjön för att handla en extern multirunstensläsare med USB2.0-standard.

Dagens stora irritationsmoment har varit att upptäcka att min dator nu är så pass åldrad att den i nuvarande skick saknar stöd för att läsa SDHC-media, e.g. minneskorten från systemkameran. Det gick ju att åtgärda tämligen smärtfritt med ett besök hos Kjell&Company men var en ovälkommen påminnelse om att jag nu är gammal nog att bli omsprungen av den tekniska utvecklingen utan att jag ens märker det. En inventering i "minneslådan" ger att det där ligger en handfull generationer av lagringsmedia, från 3,5" disketter via 100 MB ZIP-diskar till dagens någotsånär moderna USB-minnen på nåt tiotal GB och sen hela resten av CD- och DVD-historien. Dessutom en hel flora av tumnagelstora ("25.4 mm-nagel" här i Europa) minneskort från olika mobiltelefoner, var och en med sin stödtrupp av adaptrar. Det här är så löjligt att det korta stunder i taget får såna där spikmattor att verka vettigt.