Att tvingas vända var för många av medpassagerarna en mycket knäckande upplevelse då stora flertalet inte haft min tur (hittills..) och redan blivit kvardröjda ett flertal dagar. Öppen frustrattion och gråt i kabinen och en mycket uppgiven stämning på återresan till Newark. Jag tog en morgonwhiskey, jag vet ju ändå inte vilken tidszon jag hör hemma i längre. Skål för Island... Inflygningen mot Newark var det vackraste jag sett. Alla ljus på marken påminde om de flourecerande organismerna i havsdjupen när de sakta skimrade. Manhattan by night (..by air) var faktisk nog för att glömma all förtret. För den här gången, det funkar nog inte en andra gång.
Vi blev efter landning genast ombokade till en "klonad" flight schemalagd till fredag 16.00. Håll utkik efter Continental CO 1950 Köpenhamn. Detta är förmodligen även ett lite psykologiskt knep för att återställa passagerarens känsla av trygghet, ge något att fingra på medan man väntar. Det finns ju inga garantier att man kommer fram, något vi lärde oss igår. Därefter blev vi inackorderade i på tältsängar i ett konferensrum. Jämfört med att sova direkt på ett golv eller på en stol var detta helt OK, fältmässigt och rejält, väldigt "Rilleman". Det låg till och med Röda-korsfiltar på britsarna! :-) Jag kände mig stärkt i min geologiska flyktingstatus. En flaska vatten och en tandborstning senare drog jag huvudsärkringen.
7 timmar senare, klockan 0900 local, var det tydligen dags att vakna. Jag är förhållandevis pigg men vill inte veta vad jag luktar. Senaste uppdateringen är att CPH är öppet för trafik under något specialprotokoll för "bara lite aska". Jag har köpt lite wifi-tid för att kunna ha en lina ut mot verkligheten och för att kunna hålla kontakten. Vi väntar till 11.00 innan vi ckeckar in bagaget och sedan har vi att vara vid gaten senast 1400. Planet, i förekommande fall, går ca 1600. Plan B är att hitta ett plakat och en penna:
"Airline Refugee
Will work for
Boat passage"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar