En dag i taget

För tillfället har jag inget direkt livsavgörande att rapportera utan nöjer mig med att i korthet dra läget. Lystring mittåt!

Då jag snart slår i ett slags glastak för arbetstid (som timanställd) och har fullgjort de uppställda uppgifterna är jag nödd och tvungen att ta ta lite välförtjänt ledigt från min tjänst hos Tholmarks Uthyrning. Om inget oförutsett händer så kommer jag att återvända när det uppstår behov av semestervikarier. Tiden på Tholmarks har varit bra för mig och jag är för en gångs skull bara lite normalt trött och inte alls trasig när jag nu kliver ut i verkligheten igen för att ha lite ledigt. Jag har ju haft tur som kunnat gå från ett jobb rakt in i ett nytt, med baksidan att jag inte haft reguljär semester på ett par år. Följaktligen har jag beslutat mig för att låta bli att vara arbetssökande öht under april månad och istället bejaka min technomadiska läggning och "åka någon annanstans än här och titta på DERAS coola flygplan/kolfiber/lysplast". Kommande lördag-söndag skall jag ut i Östgöta-arkipelagen tillsammans med drygt 50 andra paddelsugna människor och för första gången prova på fenomenet surfski (Det är inte så ryskt som det låter). Därefter väntar en dryg veckas vistelse i USA där jag avser att hälsa på Sven och Christina och att köpa mig en tobaksplantage. Eller åtminstone ett kamerastativ. Förmodligen tar vi oss tid att begapa en eller ett par flyghistoriska samlingar.

Skägg och mustasch frodas. Det hela faller nu intresse- och utseendemässigt någonstans mellan "hobby" och "husdjur". Jag gillar mustaschen samtidigt som jag finner nöje i rakningsritualen varför jag gör gissningen att hakbehåringen snart ryker och läppluddet uppgraderas till en stand-alone-mustasch. Sedan en tid tillbaka har jag ju förlitat mig på en präktig Tysk hyvel men har nu drabbats av total hybris och suktar efter en riktig rakkniv. Jag är dock inte mer tokig än att jag inser att en kniv sällan är mer skärpt än sin ägare varför jag kommer att välja en lagom gentlemannamässig kompromiss; shavetten, en rakkniv med utbytbart blad (lämpligen från überraknördiga Japanska märket Feather såklart). Alla skämt på temat "likheter mellan shavette och schavott" undanbedes! Tur att jag lämnar blod så att man hälla tillbaka lite i mig om det skulle behövas. Hmmm.. *när* det behövs, ärligt talat. Skillnaden mellan en bra rakning och en taskig biopsi är verkligen flytande.

Jag är sedan en tid tillbaka förvirrad ägare till en Nikon D90 (digital systemkamera för dig som ännu inte pratar flytande geek). Det är ganska riskfritt att säga att den än så länge vet mer om fotografering än vad jag vet. Häromdagen lärde jag mig, eller snarare upplevde, den första lagen inom all fotografering: "När *DET* händer så har du inte kameran med dig". I mitt fall råkade jag köra förbi det tillbyggda Flygvapenmuséumet samtidigt som de stora hangardörrarna var öppna en liten bit... För en ung man i sina bästa år och som kanske fick lika delar bröstmjölk och jetbränsle i dieten som liten (ett annat rykte gör gällande att Far blev lite väl kreativ en dag när babyoljan tog slut vid ett blöjbyte..) var detta som att få en glimt av innandömet i självaste "Chokladfabriken"! Det var som att snubbla in på självaste Area 51 och inse att det inte handlar om utomjordingar utan om gigantiska hjordar av frigående blondiner, brunetter... (Tja, varifrån tror DU att Hollywood får allt råmaterial?) Som stora silverglänsande skuggor hängde forna tiders tekniska spjutspetsar ifrån taket, tidlöst frusna i en hårt bankande sväng. Att de pga byggdammet var övertäckta med svepande sjok av semitransparent byggfolie och därför endast visade upp ett fåtal av sina karakteristiska linjer tillförde mer estetik än vad det försvårade identifieringen, i alla fall för ett tränat och trånande öga. Helt utan en tanke på eventuell bakomvarande trafik underkastades Saaben en acceleration negativt i referens till färdriktningen som förmodligen plockade loss de sista kvarvarande dubben i det som fått gälla för vinterdäck. Jag dumglodde lyckligt. Kameran låg hemma. Bot och bättring lovas till Försvarsmaktens huvudflygdag 2010, den 13 juni på Malmen, dagen efter att flygvapenmuseum har nyinvigts. Jag har soffplats för den hugade.

Min gamla Dell Inspiron 8200 har tillslut fått en ersättare. Efter ett nytt personbästa i betänketid valde jag en Asus UL20a med 12,1" skärm. I dessa våra oförsonliga tider av tvångsmässig klassificering så lägger den sig snyggt och prydligt tillrätta mellan subnotebook- och netbook-klassen. 12.1" skärm går att arbeta med samtidigt som tangentbordet inte genast massakrerar mina handleder. Lågvoltsprocessorn ger bra batteritid och avsaknaden av intern DVD-drive håller nere vikten. Prio låg denna gång på portabilitet vilket i ett sent skede fällde konkurrenten och syskonet UL30 med dess 13.3"-skärm (och överlag bättre prestanda). UL20:n går lätt ner i väskan. Dellburken kommer att framleva resten av sitt naturliga liv i det teknikhistoriska reservat jag kallar "vardagsrum" som trivsam testbänk för Ubuntu och OpenOffice. Skälen är varken nostalgiska eller sentimentala. Den funkar fortfarande och varje gång jag försöker kasta eländet kommer jag ihåg hur jävla mycket jag betalat för den. År 2003 var uppenbart innan jag fått alla hästar i kanoten att simma åt samma håll? "Hemdatorpaket".. bevare mig.