Avrustning

Med ca 24 arbetstimmar kvar på Servicestaden känns det angeläget att förbereda avslutet på denna 13 månaders utflykt i tillvaron. Det är en massa säckar som skall knytas ihop och trådar som måste nystas upp. En del saker är förhållandevis enkla, t.ex. att förbereda dator och telefon för att lämnas vidare till nästa brukare. Andra saker är svårare, som att reda ut om någon tar över ansvaret för en del kunder och specialsysslor jag haft under året. Jag har nu kommit så långt som till att fundera på återlämningen av företagskort (konto- och bensinkort) samt nycklar.

De flesta av oss har en nyckelknippa som vi slaviskt släpar på och fruktar förlusten av. Knippan brukar börja på ett blygsamt sätt och sedan med tiden byggas på tills den är ett sannskyldigt monster med mer blänkande tänder än alla filmerna i Alien-kvadrologin (..än så länge, femman på väg?) tillsammans. En nyckel korresponderar mot ett lås. Ett lås antyder att vi vill skydda en tillgång från "de andra". Att andra kanske vill komma åt det som är vårt oroar oss. Alltså väljer jag att se nyckeln som en manifestation av de bryderier vi skaffar oss genom att leva i ett materialistiskt samhälle där bultsaxorcher försöker stjäla ens cykel... Nu är inte alla nycklar fysiska sådana, jag har en hel lista med inloggningsuppgifter till ditt och datt ("mitt" och datt ska det vara, du får ha dina egna lösenord!) som orsakar mig minst lika mycket huvudbry som väl den största nyckelknippa. Ibland tror jag att krånglet med att inte tappa bort något knappast motsvarar värdet av att kunna delta i ett forum för folk som memorerat Top Gun...

Nycklar är symboler för förtroende, ansvar och makt. I svunna tider var det Mor på gården som hade nycklarna till alla viktiga lås väl synliga i bältet så att ingen behövde tveka på vart den riktiga makten stod att finna. I dag kan en nyckel se ut lite hur som helst, vilket man märker när man försöker köra en fransk bil, eller bestå av enbart information. Jag skulle tycka om att vara min egen oefterhärmliga biometriska nyckel i en värld full av lås som antingen släpper in mig eller låter bli, beroende på mina rättigheter för tillfället. "Jag går dit jag får" helt enkelt. För ett tag sedan läste jag om en nattklubbsägare som ville "chipmärka" sina VIP-gäster med någon variant på veterinärmedicinsk subkutan RFID-tag som skulle kunna styra alla möjliga funktioner under besökets gång, från att öppna toalettdörrar till att kunna ha en egen barnota. Jag har länge sett möjligheterna med att ha ett passivt chip inplanterat i t.ex. handryggen som vid placering invid en läsare överför personliga uppgifter motsvarande dem på mitt visitkort. Inget mer pappersbytande på mässor, ett hjärtligt handskak så vet vi vilka vi är och adressboken är uppdaterad... Och tänk bara på möjligheten att bygga in läsare i underkläder, så att man får upp namnet på tanten som nöp en i häcken! Då kan man ju ta en kreditupplysning medan man funderar på om man ska återgälda tjänsten...

Jag har nu helt tappat tråden men tror att jag ville säga att en lättad nyckelknippa är ett lättat sinne. Lock and load!