måndag 13 april 2009

Påskfacit

Åter hemma efter påskfirande i Västergötland, dags att summera helgen. Vädret har varit spektakulärt fint och skönt. Solbrännan är lika välkommen som välförtjänt. Under hemresan idag beskådade jag det Västgötska jordbrukets brådska att peta ner saker i jorden och.. rycka upp andra saker, inte vet jag hur det går till! Det är visst nåt med bidrag från Bryssel och Polsk arbetskraft? Jag skulle vilja skriva att den fuktiga myllan låg naken och nyplöjd men inser att detta kan föra tankarna till en helt annan sorts naturromantik än den jag åsyftar.

Som vanligt när en större del av släkten samlas finns det några stående inslag. Maten är ett av dem. Det som utspelas runt vårt matbord skulle få Egyptens gräshoppor att tappa självförtroendet, och ändock dignar bordet till nästa måltid, och nästa, likt en matsalsmöblemangets Särimner. I'm stuffed.

Ett annat återkommande inslag är inkompatibla husdjur. Mor håller sig själv med ett gott animaliskt grundutbud bestående av tvenne katter och en dynamisk duo som utgörs av en shetlandsponny och en arabhingst. Ibland även kringvandrande vilt som genast namnges och upptas i rullan. Dessa djur för en lika stillsam som lyxig tillvaro på gården och utgör en överdisneyfierad biotop som bara ber om att bli störd av introduktionen av ytterligare individer helt obekanta med de "regler" som finns på gården. Min mor, hur snäll och trevlig hon än må vara, skulle kunna vara ansvarig för illustrationerna på Jehovas små fyrfärgstryck, ni vet de där där barn av alla färger sitter och fridfullt tafsar på ömsom pandor, tigrar, uttrar och annat som bara en verklighetsfrånvänd hjärna skulle få för sig att ha inom en kilometer från varandra. När man i denna miljö kastar in djur med rörelseförmåga, jaktinstinkt, tänder och begränsad lydnadsträning brakar allt samman i en orgie av Benny-Hill-jakter, förebråelser och nära-döden-upplevelser. Det fanns stunder under påsken då jag önskade koppla allt och alla på olika platser runt om gården.



Trafiken hem präglades av dessa förbannade glasfibernomader till gasoltattare! Husbilen är i mina ögon vägtrafikens dront; dömd att dö ut men för dum för att fatta det, det enda i mänsklighetens samlade historia som samtidigt är "sämre än en bil att köra och mindre bekvämt än ett hotell att bo i". Fjädring som en GB-clown, vindfång som ett biltransportfartyg, motor som en symaskin och förare som... Bah! Jag hade en framför mig från Falköping till Jönköping som passade på att köra 70 på 90-sträckan, ett säkert sätt att göra vänner i trafiken. När jag äntligen kom nära nog för att göra en "jump to lightspeed-omkörning" noterade jag att den rullande styggelsen hade en registreringsskylt som började med det oerhört passande "SLO...".

Inga kommentarer: