The Pirat eBAy?

Jag har med ljumt intresse följt de mer publika turerna runt det så kallade Pirate Bay-målet. Dels därför att det skapar prejudikat i den här typen av rättsfall och dels därför att målet har fått en prägel av generationskonflikt där den gamla/rigida/kapitalistiska generationen nu tagit den yngre/informationspromiskuösa/veckopengssnåla generationen i nackskinnet. Själv anser jag mig befinna mig i en transitionsfas mellan de båda blocken. Jag är för stor frihet så länge som det är underförstått att detta kommer med ett stort ansvar.

"Hej, Captain! That´s some chest you´ve got there...
Wanna walk my plank? I got wood!"

Den nyligen avkunnade domen verkar ha kommit som en hård överraskning för många. I vanlig ordning är detta säkert Disneys fel och kan härledas tillbaka till den helt klart förvanskade julaftonsindoktrineringen om Robin Hood som stal från de rika och gav till de fattiga, efter nödvändiga avdrag för resor, omkostnader, hälso- och tandvård, pensionsavgifter samt vapen och ammunition. Killarna bakom TPB gömmer sig bakom argumentet att de bara tillhandahållit tekniken och därmed inte kan göras ansvariga för vad användarna utnyttjat den till. Inte sällan fyller man på med den retoriska äpple-päron-jämförelsen att åtala biltillverkarna för att deras produkter är inblandade i åtskilliga människors skada och/eller död varje år. Till bilindustrins försvar kan man väl då dra upp all den forskning som läggs ner på att förbättra säkerheten medan man vid en blick åt andra hållet ser ett piratskepp med ett gäng mediasurfande puerila bitheads bakom rodret.

Att som organisation medvetet associera sig med en yrkesgrupp som levde på maritim stöld, driva en site som t.o.m. jag vet har "alla dom bra sakerna för gratis nedladdning" och sen i rätten hävda att man inte har varken kännedom om- eller något ansvar för eländet bygger på en logik jag har svårt att följa. I varumärkestermer vill jag påstå att "om Google är stället där du får reda på vad du behöver, så är TPB stället där du får tag på det". Pirater har alltid varit något som man med fördel avlivar när helst man träffar på dem, och den statsstödda varianten; kaparen, utgick enligt internationell rätt som företeelse redan 1856. Nu finns ju naturligtvis en liten möjlighet att killarna bara är sjuuukt segelintresserade och DÄRFÖR valde namn och logga som de gjorde, men jag har ännu inte hört detta anföras som en förklaring.


Några som upplever ett uppsving som inte skådats sedan ett gäng livströtta sälar fick in Miljöpartiet i Riksdagen är det likaledes intelligent namngivna Piratpartiet. Idag kunde man ha tapetserat om sin sommarstuga med deras flygblad om man bara orkat ta emot den sjukligt lilafärgade propagandan. Man berättar att internet är bra, svänger sig med fina ord som demokrati, kommunikation och tryckpress. Dom "andra" är dåliga, vill införa kontrollåtgärder för att hindra piratkopiering på internet, stötta en döende mediaindustri och angriper rätten till ett privatliv. Sen är det nåt jiddrande om en "remix- och deltagarkultur" som jag uppenbarligen är för gammal för att förstå och en uppmaning att rösta på de här stolpskotten i EU-valet den 7:e juni. Det ska tydligen vara bra "för mitt privatliv och för en mer balanserad upphovsrätt".


Jag har ett känsligt luktsinne. Jag är ganska stolt över att kunna uppfatta även mycket små nyanser av dofter. Jordklotet har en diameter på ca 12756 km och är lite grovt 40076 km i omkrets. Mars är ännu inte koloniserad, ej heller Månen. Alltså finns det inget sätt på vilket jag kan avlägsna mig så långt bort att jag inte känner odören av detta partis politik! I rent olfaktoriskt självförsvar yrkar jag därför på att de skickas upp på sina rum där de kan vara unga och arga, piratkopulera och leva jäkel bäst de vill. Ge dom en platta Jolt och spika igen dörren tills dom är en bit över 30.

Politik är bra. Unga människor är bra. "Männ", unga människor i politiken blir som att blanda väteperoxid med svavelsyra; en brännande jävla smärta varhelst du kommer i kontakt med det! Jag är inte heller odelat positiv till rådande åtkomlighet och prissättning på en del mediaprodukter men tror på att förändra systemet snarare än att bryta mot dess regler.