Stackars..

Dagens "Mest synd om" tilldelas mina stackars sockar. Stenhårt sodomerade av mina fuktiga fossingar i ett par stövlar en hel dag. När det är dags att åka hem för dagen får man luta sig lite åt sidan så att inte ångexplosionen river skallen av en när man drar fötterna ur stövelskaften. psssSSSST-FOFFF!


Även denna dag har jag utövat stridskonsten fasadtvätt, eller som det heter på gammalkinesiska; Kläng Tvi. Resultatet har blivit acceptabelt, givet förutsättningarna. Mot slutet dök det upp ett par wildcards i ekvationen som tvingade mig att slå om till min alternativa personlighet för krig, olyckor, oorganiserade flyttar (morr!!) och vanliga eftermiddagar på jobbet; Sturmkampfarschloch Rilleman. SKA Rillemans främsta företräde är hans monumentala fokus på uppgiften och, kopplat till detta, hans totala offervilja och hänsynslöshet gentemot tredje man. Ett solkart chefsämne. I den mån det existerar ett egentligt socialt interface utgörs detta av omväxlande förhör och ordergivning via burst transmission eller, om tiden är riktigt knapp, blickar som innehåller så mycket information att man riskerar att välta om man gör misstaget att komma ivägen för en. I detta läge gäller ståndrätt och den som drar bena efter sig i normalt promenadtempo vid förflyttning blir omkullsprungen. Mottot är "Alla sliter! Alla lider! Alla går hem när det är klart!", och det enda som är högre än tempot är kravet på excellens. SKA Rilleman är en osympatisk jävel men det är trots detta skönt att få jobba med ett proffs ibland.

På tal om proffs förtjänar Tholmarks Linköping ett hedersomnämnande för sitt stora stöd och trevliga bemötande, utan vilket vår verksamhet hade stått sig slätt. Hyvens vänner! Jag kommer och hälsar på min kompis Pansargiraffen nån dag!