Som en kommentar till förra inlägget om skytte vill jag bara inflika att mina egna erfarenheter på området är blygsamma. Som frivillig i FV ratatatatade jag i unga år både k-pist och AK5 till förmån för de gamla
modell 96:or som rotades fram ur nåt förråd och normalt tilldelades de som inte uppnått tillräcklig ålder för att skjuta automateld. Med 96:an behövdes ju i allmänhet bara ett skott och man hade goda möjligheter att placera det där det skulle sitta. Utöver detta har jag inga militära skyttemeriter utöver att jag så vitt jag vet är den ende som använt ett p-skott 9 mm övningsvapen som prickskyttegevär samt under utbildning på
pistol m/88 till instruktörens förtvivlan vägrat bekämpa det sista av 15 mål i ett snabbskyttescenarie eftersom figuren föreställde en hund och därmed förvägrat honom och föreningen ett perfekt resultat.
I samband med att Far licensierades att med bössa välta vilt blev det en och annan dag på skjutvallen. Det krävs inget större snille för att inse att det var tävling från första skottet. Övningsvapnet var en .22 long som påminde om den vanliga studsaren men var billigare i drift. Med denna sköts det på ca 30 meter och normen var att med en femskottsserie ta bort en vit klisterlapp (20x20 mm?) från tavlan. När detta blev för tråkigt sköt vi sockerbitar. I praktiken är vi så jämna att det hänger på vem som gick och lade sig först dagen innan alternativt åt den bättre frukosten.
Enda gången jag verkligen knäckte honom var när han förvånat kommenterade att det saknades två kulhål i tavlan, varpå jag höll upp mina egentliga mål för de två skotten:
-"Örhängen.."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar