Har den äran?

I morgon , 26/4, är det enligt vad jag kan erfara "Vaginadagen", en dag vigd åt att lyfta fram och hylla det kvinnliga könet. Eller var det "lufta" och "fylla"... jag har förstått att det kan vara bra det med ibland.

Everybody likes a pussy when it´s smiling...

Jag blir inte klok på detta. Är det verkligen så att vi i Sverige 2009 behöver en speciell dag för det kvinnliga könet? Jag kan inte hjälpa att jag får samma intryck av denna manifestationen som jag fick när HBT(Q)-rörelsen avdramatiserades och tog plats på den publika scenen likt en drängfull handelsresande från Markaryd som vägrar låta någon annan låna karaokemikrofonen på en Finlandsfärja. Jag välkomnar alla ut ur eventuella garderober men ber att få påpeka att samhället samtidigt har hastighetsbegränsningar instiftade för allas vår trevnad och att jag inte har intresse av att ständigt bli påmind om hur jävla roligt det är i regnbågslandet. Att forcera frågan resulterar bara i att gamla fördomar ersätts av nya. Om det jag skall ta till mig är att "HBTQ-personer är helt vanligt folk" är det ett förvånansvärt opedagogiskt (och obekvämt?) sätt att förmedla det genom att dansa runt iklädd strypkoppel och insmord i silverfärg på ett lastbilsflak i Stockholm en dag per år.

Feminismen uppvisar nu ett beteende som påminner om vad Orwells grisar gjorde i praktverket "Animal Farm", nämligen drar frågan om jämlikhet ett steg för långt. För den som inte minns syftar jag på när den nyvunna makten korrumperat grundvalarna till att lyda "Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra". Kanske är det så att riktig jämlikhet tar några pendlingar över ett mittläge på sig att uppstå och att vi snart ser en manlig revolt mot den kvinnliga revolutionen? Varaktiga förändringar brukar ta tid, så ingen jämställd-hets om jag får be! Dessutom känns det väldigt konstigt att tvingas bedyra aktning inför ett organ som under årets övriga 364 dagar, när man försöker få kontakt, renderar en ovett och tillmälen som "pervo!" och "sexdåre!"...

(För att göra min egen inställning helt klar i jämställdhetsfrågan vill jag bara meddela att jag är villig att betrakta ALLA, utan hänsyn taget till kön, ras, religion, läggning, härkomst och whatnot som stolpskott, puckon och påfrestande arslen enkom baserat på deras handlingar och uttalanden.)

Jag väljer att tolerera dessa feministiska övertramp av en enda anledning, nämligen att de samtidigt lyfter fram problematiken i en del av världen där man verkligen behöver hjälp. Jag talar om Afrika, där man i vissa konflikthärdar systematiskt våldtar och stympar kvinnor som ett led i strategisk terror mot civilbefolkningen. Grymheterna och lidandet är monumentalt på ett sätt som inte skådats i vår del av världen sedan mörkaste medeltiden och som fyller mig med tvivel om att Afrika någonsin kommer att lämna sitt primitiva förflutna helt bakom sig. Jag är villkorslöst för att stödja de projekt som syftar till att hjälpa de drabbade och till att ställa de ansvariga inför rätta (ja, jag vill skjuta skallen av dem å det grövsta, men det kan jag ju inte skriva i en seriös blogg!). Om det då krävs att jag i offentlig åsyn blänger på blygdläppar, klappar klitorisar, gullar med g-punkter eller pjoskar med pubis... ja då är det ett litet pris för den goda saken. Bitterfittor undanbedes bestämt!