Mer pang för skattepengarna?

I slaskpressen står att läsa om Polisens nya sug efter bättre prickskytteammunition. På sedvanligt manér är artikeln en mix av fakta, överdrifter och halvsanningar. Det som åsyftas är på inget sätt någon nyhet, ammunition i kaliber .338 har använts sedan sent 80-tal i rollen som antimateriel- och antipersonalbekämpare. Den fyller ett glapp mellan de mer traditionella kalibrarna 7.62 mm och .50 och får anses föra samman de båda andras fördelar samtidigt som den har färre av deras nackdelar.

Att polisen nu vill följa med utvecklingen låter ju både rimligt och önskvärt men kommer sannolikt att röra upp en ny storm likt den som bildades när man valde att byta till säkerhetsammunition i sina tjänstevapen. Man valde då att byta till en kula som svampar upp mer vid en träff och på så sätt överför mer energi i målet (bromsas upp) och därmed minskar risken att utgöra fara för bakomvarande efter en eventuell passage av offret. Uppsvampningen går enligt samma princip som i jaktammunition, där detta faktiskt är den grundläggande principen för att åstakomma snabb urblödning/kollaps, men sker i betydligt måttligare skala. Mätningar visar att man riskerar upp till 5% mer förstörd vävnad jämfört med den gamla amunitionen. Omedelbart blossade en hätsk diskussion upp där polisen anklagades för bruk av jaktammunition som av engagerade men lite klent pålästa personer likställdes med sånt man jagar älg med. Om uttrycket ursäktas verkar frågan vara mer laddad än ammunitionen. Älgarna fick så vitt jag vet aldrig komma till tals.

En lite påläst gissning är att man kommer att kombinera ammo från Lapua, .338 AP (Armour Piercing), med ett vapen från Brittiska Accuracy International (som redan levererat t.ex. PSG90 till Försvarsmakten). Det finns naturligtvis en uppsjö alternativ till denna kombination med det gemensamt att det är mycket dåligt att befinna sig på fel sida om dom.

Polisens motivering till kravet på kraftigare eldkraft låter ju inte helt tagen ur luften; man vill i händelse av t.ex. gisslanfritagning kunna skjuta genom det skottsäkra glas som blir allt vanligare på banker och vid växlingskontor. För egen del ser jag inget problem då skottet fortfarande avlossas av en tränad skytt underställd en organisation som har befogenhet att fatta beslutet. Enda skillnaden är att skytten fått ett bättre verktyg. Jag ber väl knappast min snickare att använda en slö såg om det finns en vass?

Dock bör man inte ta allt för hårt på uppgifterna om 1000 meters skjutavstånd. Även om det finns uppgifter på att man på detta avstånd noterat träffar med förekommande system är det redan på halva avståndet fruktansvärt långt till ett mål av en persons storlek. De bästa prickskyttesystemen hävdar idag en noggrannhet på "sub MOA", dvs bättre än en bågminut (1/60 grad). Detta innebär i idealfallet att man skjuter en grupp (typiskt 3-5) av skott inom en cirkel på under 3 cm diameter på 100 meter, 6 cm på 200 meter osv. Inte illa med kulor som själva har drygt 8.5 mm diameter.

Jag kommer att bänka mig för vad jag tror blir en stunds trevlig underhållning i media medan frågan stöts och blöts. Det lär ju inte direkt vara Aftonbladets kärlek till folkets kunnande som fick dem att lägga upp artikeln på webben. ;-) Som vanligt kommer jag att övervaka allt från den relativa säkerheten bakom mina sandsäckar. Du är välkommen om du har snaps...