I det strålande solsken som idag råder har jag tagit tag i tvenne projekt som blivit liggande. För det första behövde jag konsultera min vänlige lokale cykellangare angående varför jag får otillräckligt grepp i Nishikins ena SPD-pedal. Jag har skruvat fanskapet fram- och åter och ÄNDÅ far jag som en lycraklädd partypopper över styret så fort jag börjar bli lite engagerad i cyklandet! Som det proffs han är hade Jeff naturligtvis lösningen i det att han erbjöd mig att för en tämligen prisvärd penning överta hans gamla Eggbeaters. Respekt.
Dagens andra projekt var att ta tag i ett av de senaste fem årens nyårslöfte och börja träna som en modern människa, dvs med pulsmätare. En Polar RS400 inhandlades i samband med att Team Sportia lämnade city och har tills nu legat till sig i en låda bland mina andra leksaker. Det är ju egentligen mest en löpdator men bör kunna förmås att suga i sig telemetri även från cykel- och/eller gps-sensorer. Skitsamma, jag vill lära mig mer om pulsens inverkan på träningen, till resten har jag en karta... Att ta på sig sensorbandet skapade inte helt välkomna associationer till att ta på sig en bh (sådana tar man AV! Någon annan helst..), men efter ett snabbt ögonkast i en Gun's&Ammo kändes det bra igen. Därefter lärde jag mig att sensorns funktion bygger på att den har god elektrisk kontakt med huden och att detta underlättas om bandet är lite blött. Vatten duger men på webben finns flera som gått över till sjukvårdens elektrolytgel. "Gör om - gör rätt". Nästa gång tar jag ljummet vatten. Brrr!
Väl ute på vägen glömde jag helt det där med att "träna smart" och cyklade som jag brukar. Stadsmiljön gör ju ändå gärna att all träning får karaktären av intervallkörning*. Nishikin svarade villigt på alla dumheter och det var en fröjd att flåsa runt och se folk släpa sina existenser ur vägen. Ur ett strikt träningsperspektiv uppnådde jag inte ett jota idag, men det var ack så skönt att röra på sig. På hemvägen tog jag vägen genom SOF:s byggområde och förfasades över det mesta. Det var ungt, yppigt och inte klokt på en fläck!
Åter innanför hemmets väggar laddades Protrainer 5 ned och installerades, liksom driver för IrDA-enheten. Det blev FEL och processen gjordes om och då funkade det, vem bryr sig egentligen om varför.. Jag erkänner helt utan omsvep att det roligaste med pulsklockan är just att kunna se resultatet av sina ansträngningar som färgglada grafer, streck på kartor eller ändlösa tabeller där man får statistiska värden på nästan vartenda hjärtslag. För egen del var dagens tur ett inledande prov men detta bekräftade omedelbart något jag vetat sedan dag 1; Jag tar i åt helvete för hårt när jag tränar. Samtidigt känns det bedrägligt bekvämt och helt naturligt att ligga på runt 170 i puls långa stunder, naturligtvis förutsatt att tillgången på syre är obegränsad. Spikarna i grafen som antyder puls över 200 räknar jag som anomalier orsakade av bristande kontakt hos sensorenheten, så hög puls får jag inte utanför rena maxtestuppställningar, om ens då... Man är ju inte 20 längre. Enligt manualen kan man "städa bort" såna värden ur mätserien. Det är logiskt att dessa fel dyker upp mot slutet av kurvan eftersom fartvinden då börjat torka bandet. Passet var för kort och temperaturen för låg för att bli riktigt svettig. Däremot hade jag ganska bra puls precis när jag stängde av loggningen eftersom jag då precis cyklat uppför ett par slussar.
En intressant framtida utveckling är Nokias satsning på mjukvara för en aktiv livsstil, "Sportstracker", som nu finns som betautgåva. Där använder man en pulsgivare från Polar som via bluetooth kommunicerar med mobiltelefonen. Moderna telefoner med GPS gör det sedan också möjligt att plotta såväl rutt som träningsdata i en utvärderingsmiljö liknande den jag har nu. Garmin har redan denna funktion in sina high-end-produkter, men jag är positivt inställd till att man ger möjligheten att använda telefonen i träningssammanhang. Fler människor har telefoner än pulsklockor.
* Vid en liten felstavning kom här förslaget "vansinneskörning"upp. Intressant och ganska passande.
fredag 15 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Eggbeaters är bra skit. Synd att de ser ut som det också ;-) Men det är ju funktionen som räknas trots allt.
På tal om SPD så har en gul cykel i min omedelbara närhet idag blivit uppgraderad till skaran av "riktiga cyklar" genom att få sig monterat ett par PD-M520 som passar väl med ett par svarta Specialized BG Sport MTB. Jag tror det är något på gång...
Bilder! :-)
Jag tror din blogg skulle tjäna på att du började intressera dig för lite mer intressanta produkter, tex http://www.lyngdorf.com/
:P
Du vill alltså se bilder...
Skicka en kommentar