Rastlös

Utan att egentligen gå in på anledningen så gjorde jag under måndagen en liten tur till Värmland, de djupa skogarnas och dansbandsmasochismens hemvist. Starten från Linköping gick vid 0545 och efter ca 850 km och stopp i Torsby, Arvika och Säffle var jag åter hemma vid ca 2030. Att köra V70 med alla moderna tillbehör underlättade men det var lika fullt skönt att parkera och separera ryggraden från den nästan oanständigt bekväma stolen.

Tisdagen har ägnats åt att avsluta måndagens åtaganden och åt att besöka ett par bekanta. Först i raden; Magnus Ingmarsson på IDA, som jag känner sedan vår tid på Berzan. Han doktorerar för närvarande inom något som han säkert förklarar om man frågar snällt.. ;-). Efter lunch och fika på LiU passade jag på att leta mig fram till IFM och Urban Forsberg som tyvärr fortfarande var på lunch. Istället fick jag chansen att prata med Calle Hemmingson, även han en bekant från Norstel-tiden. Det är skönt att återknyta kontakter.

På universitetsområdet noterades att man nu släpper in yngre barn än någonsin, och att dessa med stor iver verkar förbereda att suga skolan torr på pilsner innan man åker hem för att förpesta föräldrarnas välförtjänta semestrar. En titt ner i Baljan kändes inte riktigt som det en gång gjorde. Blont, snyggt, spänstigt och... alldeles tokungt! Fan också, om det här fortsätter får jag börja ragga på gammeldanskurser!

Promenaden fortsatte i det stilla regnet ner till stadsbiblioteket där jag nogsamt plöjde tidskrifter som handlade om dyra saker i kolfiber, saker med mer dragkraft än tomvikt och något väldigt färgglatt som jag tror handlade om modellflygplan. Det var skönt att sitta ner en stund och ännu skönare att få stråla ut lite av all den kroppsvärme jag alstrar när jag rör på mig. Min ämnesomsättning går så här års på övervarv vilket förutom att jag blir väldigt energisk också medför att jag måste äta något substantiellt med ca 2 timmars intervall för att inte förvandlas till en knäsvag introvert flistugg eller gå ner i vikt.

Väl på stan passade jag på att skriva in mig på Arbetsförmedlingen och därmed ta tag i min nya status som officiellt arbetssökande. Jag har verkligen legat av mig under senaste året men kan förmodligen reaktivera mina gamla contingency plans för hur sånt här går till. Att förklara för a-kassan varför jag i dessa oförsonliga tider sagt upp mig blir en passande första utmaning.