Tunga frågor, strängt taget..

Det stör mig att vi som ras ännu inte har klurat ut gravitationens hemligheter. Av alla de saker fysiken ännu gått bet på är detta vad som retar mig mest. Det är dags att leta reda på labbrocken*, rufsa till håret och nästan men inte riktigt sätta eld på atmosfären.

Hur snygg är DU mitt i en Cl2-läcka klockan 03.00 på morgonen då?!
(Jag tror att jag tog bilden för att låta en ev. haveriutredning veta
att jag kände till läckan men valde att stanna ändå för att ta ner
körningen på ett kontrollerat sätt. Ibland tänker jag för mycket.)

Jag har haft en fascination för gravitation ända sedan jag för första gången fick begreppet förklarat för mig. Att allting (med massa) attraheras av allting annat (med massa) tilltalar mig på ett slags vetenskapsromantiskt plan. Vetenskapligt därför att det är fantastiskt att det i praktiken bör innebära att ALL massa i hela Universum faktiskt "kommunicerar" via gravitation, vad det nu är... Romantiskt därför att det ger mig möjlighet att BEVISA för de oftast skeptiska föremålen för min stjärnögda längtan/vilda åtrå/"fem-i-tre-frustration" att det VISST finns dragningskraft mellan oss! Formeln är så enkel att den gör sig på vilken servett/bordsduk/oklädd hudyta som helst:

Kraften är måhända liten men vilket pucko som helst ser ju att den ökar ju närmare man kommer varandra, vilket passar OERHÖRT väl in i resten av planen! Man måste bara komma ihåg att vara noggrann i sin vetenskapsmetodik så att man inte råkar ut för SIBT-fenomen (Scientific Interdisciplinary Boundary Transgression) där fysik övergår till biologi och gravitation till graviditet...

Newton må ha varit ett geni, men han kan inte ha fått så värst mycket brudar(?). Alternativt är det så att jag blir av med alla de pluspoäng jag möjligen får för att ha raggat på kvinnans intellekt snarare än hennes kropp i samma stund som jag (för att skapa ett huvudvänligt räkneexempel, jag gör ju faktisk inte sånt här när jag är NYKTER..) approximerar sagda kropps massa till 100kg. Detta kanske inte säger så mycket om gravitation per se, men det bevisar åtminstone en gång för alla att merparten av kvinnorna jag stöter på hellre uppfattas som smala än smarta, oaktat vad mätvärdena visar i den frågan. Jag är även i fortsättningen att betrakta som en singularitet. Med lite tur kommer jag snart att gå i bana runt en motsvarande, sånt händer faktiskt!

Jag sätter stort hopp till den moderna gren av fysiken som bestämt sig för att släppa sargen och börja betrakta Universums allra minsta byggstenar som endimensionella vibrerande strängar. Detta låter ju som något ett gäng väl pårökta jazzmusiker skulle ha kunnat få för sig framåt småtimmarna men innebär ett teoretiskt genombrott i klass med den allmänna relativitetsteorin, som den (strängteorin alltså) för övrigt försöker tvångsgifta med kvantmekaniken. Tills vidare tyvärr utan riktig framgång. I min bok får man en "bra-start-stjärna" när man redan från början definierar ett 26-dimensionellt rum för den bosoniska strängteorin och därefter går vidare med en 10-dimensionell supersträngteori. Detta har nu blivit så förvirrande komplext att jag ibland misstänker att folk knallar runt och slumpmäsigt sätter "kvant-" och "sträng-" framför vissa ord och på så sätt håvar in forskningsanslag, äter sig feta på konferenser och umgås med jazzmusiker.

Jag kommer under sommaren att vika en stor portion tid åt att bedriva forskning inom ett område där strängteori möter traditionell fysik; ett fenomen mytomspunnet likt inget annat: G-stringen! Önska mig lycka till! Posten som labbassistent tillsätts inom kort...

Inget fel på den fysiken...

* Bästa labbrocken är i mitt tycke "Black Betty" av Ram Jam. I brist på detta funkar allt av ZZ Top förutsatt att man spelar det på alla datorer i labbet samtidigt och andas ordentligt med He...