Mer puls

Idag är det sommar. Och varmt. Då svettas man, även om man bara är ute och fingår i 120-tempo. Alltså kan man lika gärna dra på sig sina inlines och svettas på riktigt. Dagens runda var tänkt att bli en kort, lågmäld och stillsam avrostningsrunda, har inte kört inlines sedan förra säsongen.


Nåt blev fel. Jag fick tokspelet redan i Glyttingebacken och började jaga cyklister på väg åt samma håll. När det sedan visade sig att det låg kilometervis med nyasfalterad slät cykelväg i villaområdet i Ryd var det kört på riktigt. Hårdmetallspetsarna på stavarna högg ner i underlaget som kobratänder och långa stunder gick det så fort att jag inte ens hann staka.

I efterhand önskar jag att jag väntat lite längre efter lunch med en slik runda eftersom ansträngning på den här nivån ofelbart leder till att kroppen försätts i flyktberedskap med allt vad det innebär... Enligt statistiken har jag haft 188 i maxpuls och 178 i medelpuls, om än bara under en kvart. Nästan hela passet i träningszon 5:s överkant. Som intervall betraktat är det nog respektabelt men knappast direkt smart, för hårt och för kort helt enkelt. Jag har aldrig haft problem med träningsastma men under en timma efter träningen kändes det som om jag försökte hosta upp ett slippapper "16", inklusive slipklossen.

Fortsättningsvis ska jag satsa på längre och lugnare turer. Linköping-Berg ToR är bra om än lite småtrist. Tips på fler nyasfalterade cykelvägar mottages tacksamt!

Ord, ord, ord

Liksom för att ytterligare bevisa att min hjärna legat i neutralläge idag vill jag dela med mig av de fruktansvärt fåniga vitsar jag kommit på och sedan, diskret för mig själv, gått och fnissat åt:

"-Vilket är det vanligaste materialet i de billigaste (och ganska usla) flyttkartongerna?"
"-Not-so-wellpapp".

"-Vad ska Tone Bekkestad jobba med när hon blir för gammal för att läsa väder?"
"-Skurkärring?"

Åsså en gammal klassiker som jag ALDRIG tröttnar på!

"-How do you diagnose an impotent lizard?"
"-Most likely areptile dysfunction."

Synfel?

Ibland tror jag att att jag faktiskt har ett ovanligt synfel som gör att jag ser på verkligheten med en lite udda infallsvinkel... Idag har mitt visuellt orienterade minne tillsammans med en stor portion inneboende lekfullhet spelat mig glada spratt. Jag har tittat på en sak och sedan associerat till en annan. Fantasin gjorde resten. Låt mig demonstrera:

Tittar på en sån här..

..ser en sån här.



Tittar på den här...



..och ser en sån här!



Nu tänker jag i tur och ordning snabbtvinga alla fiender i min omedelbara närhet, bygga färdigt kojan ("det är ett VÄRN, ju!") i vardagsrummet och sen nollställa alla mina vuxenpoäng. :-)

Medan regnet faller...

Jag får ibland närgångna och insinuanta frågor om varför jag "vid min ålder" inte är gift, bor i villa och har avlat 2,5 barnbarn.. eller åtminstone byter in cyklarna mot en flickvän. Det hela brukar därefter bryta samman i en tröstlös litania om hur sällan man ser andra människor ha cyklar på väggen.. jada jada jada. Då jag tillämpar filosofin att jag själv aktivt väljer om jag skall vara lycklig eller inte brukar jag slå dövörat till, jag menar.. om man har ett, varför inte använda det?.

Efter en stunds eftertanke (och en pilsner) har jag kommit fram till att det inte är en "antingen-eller-situation" utan snarare "både-och". Jag kan dock försöka beskriva vad jag brukar gå igång på. Formatet är "min älskling..".

"Min älskling är kolbaserad och bipedal, är ganska sportig och säger inte nej till en runda i skogen. Min älskling har former som får min puls att gå upp så fort jag ser dem och gör att andra män kastar lystna blickar när vi är ute. Min älskling är det första jag vill se när jag slår upp ögonen på morgonen och det sista jag vill se när jag somnar på kvällen. Min älskling har en exklusiv smak och är dyr i drift, men det är en liten uppoffring i förhållande till den glädje vårt förhållande ger mig. Min älskling behärskar hela spektrat mellan lugnt sommarkvällsmys och sanslös underbar svettdrypande plåga där mjölksyran förvandlar min hjärna till surkål och lungorna känns fodrade med napalm... Min älskling är på samma gång både livfull och dämpad. Min älskling har tålamod med mina nycker, står ut med mig som jag är och gör mig bättre."

Innebörden av ovanstående kan ju debatteras tills man tröttnar men för min del står det i alla fall klart att jag även i fortsättningen kommer att dela min uppmärksamhet mellan cyklarna och kvinnorna. Jag ser fram emot en varm sommar och lite hårt pump... mys.

Valkval

Det känns som att det är dags att antingen börja intressera sig för vad de olika partierna egentligen säger inför EU-valet eller att skaffa sig en duglig slumpvalsmanick. Jag går och röstar för röstandets skull och i total avsaknad av EU-fori.

Jag hoppas att även ni andra ser humorn i att just Marit Paulsen propagerar för ett "fossilfritt jordbruk". Det ger ju i alla fall ett bra uppslag till nästa års första-maj-plakat:

"Gå i pension Marit!
Fossilfri jordbrukspolitik!"

Bloggtorka

Under senaste veckan har jag i huvudsak ströjobbat på Tholmarks här i Linköping. De hyr ut coola maskiner av alla de slag till den som behöver och det är de som förser Servicestaden AB med alla de byggställningar, elverk, skyliftar och vattenpumpar som behövs. Just nu, under vad som får räknas som högsäsong, har man mycket att göra och därför har inte ordinarie personal riktig tid att ägna sig åt alla stora och små underhållsjobb som dyker upp. En bilateralt gynnsam lösning är att hyra in en Rilleman, arbetslivets egen lilla Schweitziska armékniv. Hittills har jag byggt ställning, förlängt väggar, märkt upp ny materiel och målat utav helvete. Plus lite helt normalt pyssel såklart. Alla dessa aktiviteter generar naturligtvis ett städbehov, och då gör jag sånt också. Det är skönt att genast se att ansträngningarna gör nytta och att hela tiden få direkt feedback på hur långt man kommit. Alla jobb har en tydlig början och ett lika tydligt slut. Jag sover gott på nätterna.

En fundering som dök upp häromdagen när jag stod och målade, och någon gick förbi och glatt insinuerade att jag utförde "terapiarbete"... är om målare i så fall är mer tillfreds och/eller balanserade än övriga yrkesgrupper? Fan trot.

Det finns egentligen lika mycket att skriva om som vanligt. Skilnaden är nog att jag har fokuset på min arbetssituation just nu. Bollen är satt i rullning, alla papper är inskickade och det känns lite som vilan efter första perioden; rastlöst men inte tröstlöst. (Här tänkte jag skämta på temat "bröstlös" men visade prov på återhållsamhet. Vuxenpoäng!)

Nu vankas en dag nere hos föräldrarna i Gulag Mjölby följt av en fredag med mer målning och sedan en helg med Fidde, Rebecka, Hampus, Kent och Jonas, där förhoppningsvis ett par gäddor kan förmås att sluta sina dagar lindade i bacon.

Blackout

För en stund sedan drabbades jag av ett strömavbrott. Allt blev kolsvart och jättetyst, faktiskt ganska skönt. Lyckligtvis är jag väl förberedd och har diverse lampor, lyktor och ljus undanstoppade vilket borgade för en mysig väntan på elektricitetens återkomst. Avbrottet varade ca 15 minuter varför det inte var alls nödvändigt att "överleva" i någon mer seriös omfattning. Roligast var att veva igång den dynamodrivna lampan som dessutom har FM-radio och ladduttag för mobiltelefon. Undrar om Civilförsvaret behöver en posterboy? ;-)

Att pulsa bland de förSOFade..

I det strålande solsken som idag råder har jag tagit tag i tvenne projekt som blivit liggande. För det första behövde jag konsultera min vänlige lokale cykellangare angående varför jag får otillräckligt grepp i Nishikins ena SPD-pedal. Jag har skruvat fanskapet fram- och åter och ÄNDÅ far jag som en lycraklädd partypopper över styret så fort jag börjar bli lite engagerad i cyklandet! Som det proffs han är hade Jeff naturligtvis lösningen i det att han erbjöd mig att för en tämligen prisvärd penning överta hans gamla Eggbeaters. Respekt.

Dagens andra projekt var att ta tag i ett av de senaste fem årens nyårslöfte och börja träna som en modern människa, dvs med pulsmätare. En Polar RS400 inhandlades i samband med att Team Sportia lämnade city och har tills nu legat till sig i en låda bland mina andra leksaker. Det är ju egentligen mest en löpdator men bör kunna förmås att suga i sig telemetri även från cykel- och/eller gps-sensorer. Skitsamma, jag vill lära mig mer om pulsens inverkan på träningen, till resten har jag en karta... Att ta på sig sensorbandet skapade inte helt välkomna associationer till att ta på sig en bh (sådana tar man AV! Någon annan helst..), men efter ett snabbt ögonkast i en Gun's&Ammo kändes det bra igen. Därefter lärde jag mig att sensorns funktion bygger på att den har god elektrisk kontakt med huden och att detta underlättas om bandet är lite blött. Vatten duger men på webben finns flera som gått över till sjukvårdens elektrolytgel. "Gör om - gör rätt". Nästa gång tar jag ljummet vatten. Brrr!

Väl ute på vägen glömde jag helt det där med att "träna smart" och cyklade som jag brukar. Stadsmiljön gör ju ändå gärna att all träning får karaktären av intervallkörning*. Nishikin svarade villigt på alla dumheter och det var en fröjd att flåsa runt och se folk släpa sina existenser ur vägen. Ur ett strikt träningsperspektiv uppnådde jag inte ett jota idag, men det var ack så skönt att röra på sig. På hemvägen tog jag vägen genom SOF:s byggområde och förfasades över det mesta. Det var ungt, yppigt och inte klokt på en fläck!


Åter innanför hemmets väggar laddades Protrainer 5 ned och installerades, liksom driver för IrDA-enheten. Det blev FEL och processen gjordes om och då funkade det, vem bryr sig egentligen om varför.. Jag erkänner helt utan omsvep att det roligaste med pulsklockan är just att kunna se resultatet av sina ansträngningar som färgglada grafer, streck på kartor eller ändlösa tabeller där man får statistiska värden på nästan vartenda hjärtslag. För egen del var dagens tur ett inledande prov men detta bekräftade omedelbart något jag vetat sedan dag 1; Jag tar i åt helvete för hårt när jag tränar. Samtidigt känns det bedrägligt bekvämt och helt naturligt att ligga på runt 170 i puls långa stunder, naturligtvis förutsatt att tillgången på syre är obegränsad. Spikarna i grafen som antyder puls över 200 räknar jag som anomalier orsakade av bristande kontakt hos sensorenheten, så hög puls får jag inte utanför rena maxtestuppställningar, om ens då... Man är ju inte 20 längre. Enligt manualen kan man "städa bort" såna värden ur mätserien. Det är logiskt att dessa fel dyker upp mot slutet av kurvan eftersom fartvinden då börjat torka bandet. Passet var för kort och temperaturen för låg för att bli riktigt svettig. Däremot hade jag ganska bra puls precis när jag stängde av loggningen eftersom jag då precis cyklat uppför ett par slussar.

En intressant framtida utveckling är Nokias satsning på mjukvara för en aktiv livsstil, "Sportstracker", som nu finns som betautgåva. Där använder man en pulsgivare från Polar som via bluetooth kommunicerar med mobiltelefonen. Moderna telefoner med GPS gör det sedan också möjligt att plotta såväl rutt som träningsdata i en utvärderingsmiljö liknande den jag har nu. Garmin har redan denna funktion in sina high-end-produkter, men jag är positivt inställd till att man ger möjligheten att använda telefonen i träningssammanhang. Fler människor har telefoner än pulsklockor.

* Vid en liten felstavning kom här förslaget "vansinneskörning"upp. Intressant och ganska passande.

Schalgerinkonsekvens

För ett år sedan vann en hårt spacklad Charlotte Perelli i Melodifestivalen med låten "Hero" och blev som tack för insatsen hårt anklagad för att se ut som en transa. Själv associerade jag vid första anblicken till ett odefinierbart kattdjur som rymt från ett kosmetikalabb med hela nästa års Elisabeth Arden-linje i nyllet. Svenska folket verkade gotta sig åt spektaklet, ty i Lagomlandet får man inte vara för mycket. Låten floppade senare i Eurovisionen och som om inte detta var nog måste vi skicka en massa turister till Malta som tack för de 12 poängen.



(För egen del tycker jag nog att hon har sin bästa tid bakom sig och att hon var som bäst (och snyggast) med "Take me to your heaven" 1999. Den vann i Jerusalem, Bert Karlsson och Mariann Grammofon gjorde skivan och ja, jag har singeln. "I bloggosfären kan ingen höra dig skämmas...")

Jag är i skrivande stund lite störd över svenska folkets upprörande brist på konsekvens i dessa sammanhang. Den vandrande färgkartan Perelli fick spaltmeter i slaskpressen och det faktum att jag sitter här och skriver om eländet ett år senare är bevis i sig på hur djupt detta satte sig. I år råder närmast en "kejsarens-nya-kläder-tystnad" runt det faktum att Sveriges bidrag framförs av en isbjörnsblond amazon till operavalkyria som ser ut att kunna riva itu hela partitur utan att så mycket som tappa en ton! Att schlagerartister går hem i gaykretsar har ju varit känt sedan Hedenhös (läs "Carola") men detta praktexempel har ju till och med attraherat ett lesbiskt elitgarde som åtrår hennes välmusklade armar! Något liknande har inte skådats sedan Linda Martin vann för Irland med "Why me?" 1992 och då gav kompositören Johnny Logan en avgjort grabbig segerkram där hans fötter lättade från scengolvet.

Kanske är det faktumet att übercoola mezzosopran Ernman själv är så oerhört distanserad till all schlagerrelaterad uppståndelse som gör att populasen inte bryr sig om att påpeka att hon är lika "lagom" som en Howard Huges-film... Oddsen är goda för att hon gör Magnus Samuelssons roll i nästa sässong av let´s Dance.


(I ett anfall av schlagernostalgi får ni den här pärlan, även den på temat "kanske inte bättre förr.. men visst hade vi kul!".)

"Got lead in your pencil, boy..?"

Eftersom jag blivit med pekskärm på mobilen, hatar den fåniga tandpetaren som följde med och oftast ändå släpar runt på även en vanlig penna funderade jag på att skaffa en sån där smart kombinationsmodell som har bläckpenna, blyerts och PDA-stylus i ett. Jag sökte på "stylus pens" på en bland ungdomen populär sökmotor. Plötsligt kastade jag ett öga på de alltid lika trista reklamsnuttarna i söklistans utkant... Bland pennor och billliga bläckpatroner fanns detta:

"Få en större penis

Helt naturligt medan du badar
Garanterat resultat"

De flesta män (och naturligtvis även en del förfarna kvinnor) vet redan att viss volumiös tillväxt kan bli resultatet av (varm-) bad. Att någon nu erbjuder tjänsten på internet till personer (nördar?) som söker multifunktionspennor till sina handdatorer (lets face it.. nördar) är ju trevligt. Ett snabbt klick senare är jag på Bathmate Nordics (lovande namn) hemsida och läser om produkten och tillvägagångssättet. Deras reklam är av typen "slå in öppna dörrar", låt mig citera:

"Du kanske inte visste att du kan öka din penisstorlek i ditt eget badrum"
"Massor av män använder just nu utrustningen i sina badkar eller duschar "

dessutom den här pärlan:

"Världens enda penishydroförstorare ! 250% mer vakuum än vanliga luftpumpar!"

Det är ett känt faktum att jag tidigare hårdhudat motsatt mig alla försök att ändra vattenmolekylens storlek, så "hydroförstoring" går bort. Att sen använda uttryck som "mer vakuum" vid jämförelsen mellan luftpumpar är inte heller ett säkert sätt att vinna den här bloggarens sympatier vare sig det gäller vetenskaplig nomenklatur, falliska hårdvaruhack eller ens generell lämplighet att befinna sig på höjder överstigande "Flight Level Noll". För den som vill ha ett gott skratt, eller kanske har massa tid över i badkaret rekommenderas ett besök på bathmate.se. JAG ska hur som helst skaffa mig en större penna.

Toppenhelg

Mestadels vackert väder. All kolfiber man orkar glo på. Pizza. Gulle-gull med Kent och Mikaelas lille Jesper som snällt somnade i farbror Rillemans famn. Sill, potatis, 0.5 nubbe. Star Trek. Jättesöt studenttjej på bussen hem. Life is good!

Mobilblogg, Rilleman style

På bussen t. Tokholm. Nokia 5800 via WLAN. Lite skakig funktion ifr browsern men inget som inte går @ kompensera för. Lovar gott inför framtiden. :-)

Tunga frågor, strängt taget..

Det stör mig att vi som ras ännu inte har klurat ut gravitationens hemligheter. Av alla de saker fysiken ännu gått bet på är detta vad som retar mig mest. Det är dags att leta reda på labbrocken*, rufsa till håret och nästan men inte riktigt sätta eld på atmosfären.

Hur snygg är DU mitt i en Cl2-läcka klockan 03.00 på morgonen då?!
(Jag tror att jag tog bilden för att låta en ev. haveriutredning veta
att jag kände till läckan men valde att stanna ändå för att ta ner
körningen på ett kontrollerat sätt. Ibland tänker jag för mycket.)

Jag har haft en fascination för gravitation ända sedan jag för första gången fick begreppet förklarat för mig. Att allting (med massa) attraheras av allting annat (med massa) tilltalar mig på ett slags vetenskapsromantiskt plan. Vetenskapligt därför att det är fantastiskt att det i praktiken bör innebära att ALL massa i hela Universum faktiskt "kommunicerar" via gravitation, vad det nu är... Romantiskt därför att det ger mig möjlighet att BEVISA för de oftast skeptiska föremålen för min stjärnögda längtan/vilda åtrå/"fem-i-tre-frustration" att det VISST finns dragningskraft mellan oss! Formeln är så enkel att den gör sig på vilken servett/bordsduk/oklädd hudyta som helst:

Kraften är måhända liten men vilket pucko som helst ser ju att den ökar ju närmare man kommer varandra, vilket passar OERHÖRT väl in i resten av planen! Man måste bara komma ihåg att vara noggrann i sin vetenskapsmetodik så att man inte råkar ut för SIBT-fenomen (Scientific Interdisciplinary Boundary Transgression) där fysik övergår till biologi och gravitation till graviditet...

Newton må ha varit ett geni, men han kan inte ha fått så värst mycket brudar(?). Alternativt är det så att jag blir av med alla de pluspoäng jag möjligen får för att ha raggat på kvinnans intellekt snarare än hennes kropp i samma stund som jag (för att skapa ett huvudvänligt räkneexempel, jag gör ju faktisk inte sånt här när jag är NYKTER..) approximerar sagda kropps massa till 100kg. Detta kanske inte säger så mycket om gravitation per se, men det bevisar åtminstone en gång för alla att merparten av kvinnorna jag stöter på hellre uppfattas som smala än smarta, oaktat vad mätvärdena visar i den frågan. Jag är även i fortsättningen att betrakta som en singularitet. Med lite tur kommer jag snart att gå i bana runt en motsvarande, sånt händer faktiskt!

Jag sätter stort hopp till den moderna gren av fysiken som bestämt sig för att släppa sargen och börja betrakta Universums allra minsta byggstenar som endimensionella vibrerande strängar. Detta låter ju som något ett gäng väl pårökta jazzmusiker skulle ha kunnat få för sig framåt småtimmarna men innebär ett teoretiskt genombrott i klass med den allmänna relativitetsteorin, som den (strängteorin alltså) för övrigt försöker tvångsgifta med kvantmekaniken. Tills vidare tyvärr utan riktig framgång. I min bok får man en "bra-start-stjärna" när man redan från början definierar ett 26-dimensionellt rum för den bosoniska strängteorin och därefter går vidare med en 10-dimensionell supersträngteori. Detta har nu blivit så förvirrande komplext att jag ibland misstänker att folk knallar runt och slumpmäsigt sätter "kvant-" och "sträng-" framför vissa ord och på så sätt håvar in forskningsanslag, äter sig feta på konferenser och umgås med jazzmusiker.

Jag kommer under sommaren att vika en stor portion tid åt att bedriva forskning inom ett område där strängteori möter traditionell fysik; ett fenomen mytomspunnet likt inget annat: G-stringen! Önska mig lycka till! Posten som labbassistent tillsätts inom kort...

Inget fel på den fysiken...

* Bästa labbrocken är i mitt tycke "Black Betty" av Ram Jam. I brist på detta funkar allt av ZZ Top förutsatt att man spelar det på alla datorer i labbet samtidigt och andas ordentligt med He...

Rastlös

Utan att egentligen gå in på anledningen så gjorde jag under måndagen en liten tur till Värmland, de djupa skogarnas och dansbandsmasochismens hemvist. Starten från Linköping gick vid 0545 och efter ca 850 km och stopp i Torsby, Arvika och Säffle var jag åter hemma vid ca 2030. Att köra V70 med alla moderna tillbehör underlättade men det var lika fullt skönt att parkera och separera ryggraden från den nästan oanständigt bekväma stolen.

Tisdagen har ägnats åt att avsluta måndagens åtaganden och åt att besöka ett par bekanta. Först i raden; Magnus Ingmarsson på IDA, som jag känner sedan vår tid på Berzan. Han doktorerar för närvarande inom något som han säkert förklarar om man frågar snällt.. ;-). Efter lunch och fika på LiU passade jag på att leta mig fram till IFM och Urban Forsberg som tyvärr fortfarande var på lunch. Istället fick jag chansen att prata med Calle Hemmingson, även han en bekant från Norstel-tiden. Det är skönt att återknyta kontakter.

På universitetsområdet noterades att man nu släpper in yngre barn än någonsin, och att dessa med stor iver verkar förbereda att suga skolan torr på pilsner innan man åker hem för att förpesta föräldrarnas välförtjänta semestrar. En titt ner i Baljan kändes inte riktigt som det en gång gjorde. Blont, snyggt, spänstigt och... alldeles tokungt! Fan också, om det här fortsätter får jag börja ragga på gammeldanskurser!

Promenaden fortsatte i det stilla regnet ner till stadsbiblioteket där jag nogsamt plöjde tidskrifter som handlade om dyra saker i kolfiber, saker med mer dragkraft än tomvikt och något väldigt färgglatt som jag tror handlade om modellflygplan. Det var skönt att sitta ner en stund och ännu skönare att få stråla ut lite av all den kroppsvärme jag alstrar när jag rör på mig. Min ämnesomsättning går så här års på övervarv vilket förutom att jag blir väldigt energisk också medför att jag måste äta något substantiellt med ca 2 timmars intervall för att inte förvandlas till en knäsvag introvert flistugg eller gå ner i vikt.

Väl på stan passade jag på att skriva in mig på Arbetsförmedlingen och därmed ta tag i min nya status som officiellt arbetssökande. Jag har verkligen legat av mig under senaste året men kan förmodligen reaktivera mina gamla contingency plans för hur sånt här går till. Att förklara för a-kassan varför jag i dessa oförsonliga tider sagt upp mig blir en passande första utmaning.

En Quick tur till Säter

Helgen har tillbringats hos morföräldrarna i Säter. Upplägget var enkelt; Mormor skämmer bort mig med mat och jag hjälper till att måla sånt som kräver mer stegklättring än vad morfar (76 år och i sina bästa år konstant sedan han fyllde 50.. enligt egen utsago) bör utsättas för. Då de överväger att lämna Säter till förmån för Örebro är det en del som skall fixas inför en eventuell försäljning. Bland annat oroade sig Morfar för angrepp av allehanda räliga saker i husets krypgrund, varför jag med viss nödvändighet ålade runt där nere en stund och inspekterade bjälklag och rörledningar. När allt visade sig vara både torrt och helt fritt från mögel, svamp, insekter, grävande djur och annat som äter trähus blev han så glad att han gav mig en pilsner och tände grillen.

Söndagen utgjordes av hemfärd samt ett kort fikastopp hos Moster i Lindesberg, där vi även fick bevittna när en släkting släppte ut sina kor på bete. Mycket studsande och ohemuuuult råmande.