How do you like the snow? I dig it!

I morse noterade jag diskussionen mellan en påtagligt jagad infrastrukturminister (Åsa Torstensson) och Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson angående det samhälleliga förfall som orsakats av snöns påverkan på tågtrafiken. Sverige som nation har helt enkelt saktat in och nu har OS i Vancouver fått konkurrens av SM i att Skylla På Någon Annan.

SJ skyller på Banverket. Banverket skyller på att man inte hinner med. Oppositionen skyller på nuvarande regeringen som skyller på förra regeringen. Linda Rosing är märvärdigt tyst, Bert Karlsson rasar på sin höjd ner från taket han försöker skotta och snön fortsätter att falla den också.

Jag kände något vasst formas i blicken när jag hörde vår rödflammiga och nervöst pladdrande infrastrukturminister meddela att hon genast skulle sätta sig i möte med Försvarsmakten och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Det är ju en helt normalmänsklig svaghet att i panikens gränsland börja tänka med reptilhjärnans lägsta lager men detta uttalande räknar jag som ett av de mest imponerande anakronistiskt reflexmässiga hjärnsläpp någonsin. Som politiker, och därtill av mogen ålder, borde hon ju vara medveten om att hennes sort under loppet av ett par tre decennier förvandlat den en gång manstarka översvämningsmotande, skogsbrandssläckande, snöstormsskottande och bandvagnsfarande Försvarsmakten till en liten kader av systemspecialister vars huvuduppgift är att med för låg lön, för klen utrustning och ständigt krympande budget försvara eget och andras land samtidigt som man modellar det senaste från det Svenska militärindustriella komplexet för tänkbara utländska köpare.

Jag växte upp med tryggheten i att veta att "om det skiter sig rejält och börjar blåsa spån igenom byggfläkten" så kunde man få hjälp av just Krigsmakten. När inget annat kunde röra sig transporterades mediciner och sjuka med bandvagnar. Svårt brännskadade flögs till vård med helikoptrar och Herculesplan. Skogsbränder slogs till döds med ruskor av hundratals sotiga grönklädda soldater. Halva Värmland vallades in med sandsäckar av andra för att hålla vårfloden borta från folks hus. Otaliga civila evenemang, tävlingar och konserter har gått av stapeln tack vare lån av tält, kommunikationsutrustning, fordon och utlånad personal från just Försvarsmakten. Jag kan inte låta bli att känna svekets beska i munnen när jag tänker på att jag som medborgare varit delaktig i att låtit detta avvecklas i ekonomins namn. Det vi sparat är värt mindre än det vi förlorat.

Försvarsminister Sten Tolgfors, med det missledande smeknamnet "tomhylsan" (missledande då tomhylsor åtminstone har skrotvärde), kommenterar:

"– Kan vi hjälpa till så vill vi. Intresset från Sveriges värnpliktiga att hjälpa till torde vara stort, säger försvarsminister Sten Tolgfors (M)"

Minister Tolgfors språkbruk m.a.p. ordet "vi" i detta fall tangerar det som används nationellt vid referenser till våra olika landslag, förutsatt att dessa varit framgångsrika naturligtvis. Det är ju alltid "vi" som vann. Jag har inga illusioner om att få se ministern kröka rygg över en frusen spårväxel i Halsberg medan han och de värnpliktiga diskuterar exakt hur "stort" det är att skotta snö för 230 kr om dagen eller vad ersättningen nu är. Inte heller ser jag framför mig hur "Satans Jernvägar", "Banvärket" eller någon annan med arslet i ett ekonomiskt sjunkhål för den delen erkänner insatsen för vad den är värd och slantar upp en marknadsmässig lön för arbetet. Jag lovar att inte gnälla om jag bevisas ha fel.

Som arbetssökande har man upp till tre gånger så mycket i ersättning med enda kravet på motprestation att man genererar några icke kvalitetssäkrade ansökningshandlingar i månaden. Under 2009 uppgick antalet arbetslösa i Sverige till i genomsnitt ca 220 000 personer. Då jag under mina egna irrfärder i Arbetsförmedlingens regi sett vad de har för material att jobba med gör jag antagandet att kanske en fjärdedel av dessa både kan förmås att förstå spadens princip och är i sådan fysisk form att de är värda att bussas ut till aktuella bangårdar och spår (Notera; övriga är icke alls helt utan värde i sammanhanget, de kan buntas tätt runt tågmotorerna för att minska miljöpåverkan av att behöva tomgångsdiesla dessa för värmens skull). Detta gör alltså att man i ett slag återvinner över 50 000 män och kvinnor som inget hellre vill än att få göra ett (s)vettigt handtag. Eftersom det stora flertalet redan finns i de metropoler som är drabbade av snön kan de tilldelas spadar och varma sockor och genast sättas i arbete tills den mer utsocknes avlösningen anländer. Det går i alla händelser fortare än att transportera våra soldater från de reservat och hägn där vi gömt undan dem.

Oavsett vad man tycker om väpnad konflikt som medel för social interaktion så tror jag att FM:s aktier kommer att stärkas efter innevarande vinter och jag hoppas att det finns folk på insidan som förstår att förvalta och förstärka Svenska folkets lätt yrvakna förståelse för vilken resurs man håller på att förlora om vi tillåter våra folkvalda att underskrida "försvarspolitiskt kritisk massa". Om inget annat funkar så FedEx:a en bunt skyfflar och några spett till Rosenbad så de får chansen att kalibrera verklighetsuppfattningen.