"Jag måste ha läst fel..." var både första och andra tanken när jag ögnade igenom gårdagens post, men brevet var mycket riktigt både adresserat mig och skickat av avdelningen för Obstretik och Gynekologi vid institutionen för klinisk och experimentell medicin. På läskighetsskalan hamnar sagda försändelse högre än ett brev från Polisen men nedanför ett brev från Veneriska... (spekulationer i lycklig brist på empiriska bevis men jag skulle nog bli rätt brydd)
I brevet finns ett digert formulär där försättsbladet inbjuder mig att deltaga i en undersökning om den manliga övergångsåldern och dess koppling till halten av testosteron i blodet. Man screenar nu yngre män än vid tidigare tester, dvs oss från ca 35 år och uppåt. Deltagande utgöres av ett anonymiserat blodprov och ett dito digert frågeformulär av typen "tycker du att du tacklat av på sistone, grabben?". Är jag mindre pigg? Klenare och svagare? Växer skägget långsammare? Gift? Keps på hatthyllan? Kan jag inte ta ner gipsväggar med morgonståndet längre utan att först tänka på damcyklister? Ramlar jag ibland omkull utan att förstå varför? Under skallande skrattsalvor fyllde jag i formuläret och gav mitt medgivande till ett blodprov om dom vill ha ett. Det här har ju potential att bli riktigt roligt.
-"Nu sticker det till lite.."
-"Jaja. Har ni varskott SLU nu då?"
-"??"
-"..jaaa, för sådana här koncentrationer av testosteron ser man ju annars bara hos tjurar och SLU har ju rekorderliga mätinstrument! Hähä!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Annars är det väl mer Naturvårdsverket som har utrustning för att mäta nivåer motsvarande små utsläpp i Östersjön? ;)
Hej Markus!
Att Östersjön över huvud taget har mätbara halter av testosteron beror på att jag totalt under mitt liv har legat i blöt i den soppan flera timmar. Förlåt.
Ah! Det förklarar saken.
Då måste vi bara luska ut vilket kvinntimmer det är som står för österogen-utsläppen, så att vi kan få ordning på fiskarnas hormoner. :)
Skicka en kommentar