Stentufft läge

I morse höll mitt liv på att få ett hastigt slut. Med en välbalanserad frukost (en skål müsli på ena knät) satte jag mig och kollade nyheterna från OS. Det var damernas curling. Sverige mot Storbritannien.

Det är många som tycker att curling inte är så mycket att ha, men med den segersvit som lag Anette Norberg har haft under de senaste åren så har det blivit riktigt kul. De sopar banan (sic) med motståndet helt enkelt och matcherna kan vara riktiga nagelbitare ändå till sista sten. Curling känns som en schysst kombo av biljard och folkrace; precision OCH kraft.

I morse satt jag som sagt och malde i mig frukosten och försökte hindra först den ena och sen den andra hjärnhalvan ifrån att smygsomna (Beroende på vilken sida det drabbar så märker jag det på att jag antingen går vilse eller vill designa operahus av krokigt gjutjärn). SVT Play drog igång, det var curling. En och annan av damerna kan tänkas vara lite kär i mig men fortsatta studier är nödvändiga. Förmodligen är det det nästan permanenta "ovanifrånperspektivet" som gör det men de ser oftast väldigt små och nätta ut de där tjejerna, jag kostade på mig ett litet leende. Sverige ställde upp för en stöt. Fina tjejer det där... sen knackade Döden på.

-"Ja, ja, ja, ja! Bra! Hårt! HÅÅÅÅRT!!!"

Min reaktion på denna verbala vindkantring värdig en vuxenfilm var att sätta müslin i halsen. Denna lilla söta kvinna med en stämma värdig en hamnarbetande masochist fick mig att dra efter andan med sådan kraft att fullkornen fladdrade fritt. Jag tappade också hakan, och lagom tills mina lungor kommit sig för att rensa luftrören medelst reversering hade jag stängt limpsaxen igen varvid den numera rätt beresta frukosten tvingades upp i och ut igenom bihålorna/näsan. Jag gjorde ljud som man annars bara hör ifrån frustrerade och brunstiga marina däggdjur i halvtonsklassen eller däröver.

Curling ÄR lite porrigt helt enkelt. Och tjejerna kommer med egen städutrustning! :-)