Retrospekt, part X

Lördag 24 November
Vaknade straxt efter 0700, pigg som en mört. Jag har vant mig vid nattvärmen och sover bra nu. Vi var tidigt på stranden och åkte hem till lunch för att ta emot finbesök från Sverige. Jag passade på att göra ett ärende och ringde och försökte fixa min hotellbokning inför de sista dagarna i Bangkok. Bristande engelska och telefonledningar som uppenbarligen är routade via Pluto gör att det är en helt öppen fråga om jag lyckats eller inte. Jag bestämmer mig för att det är skit samma och räknar med att kunna reda ut det på plats om så erfordras.

"Herr Åberg plus 6" anlände efter att ha nyttjat GSM-navigatorn till bristningsgränsen. Att via telefon leda in en kille som är 7600 km hemifrån, vilse i en helt främmande trafikmiljö, för snål för att köpa en karta för fem kronor och som färdas i ett fordon där föraren varken talar engelska eller teckenspråk är en övning i självbehärskning för alla inblandade. Det hade varit lättare att eldleda ett batteri haubitsar bemannade av Grön Ungdom (se Civilist*). Efter några välkomstdrinkar for de vidare till sitt hotell.

På kvällen gick vi alla ut för lite "öl och middag" och jag upptäckte till min förvåning att jag hade utvecklat en rätt bra koll på läget. Skön känsla att inte vara ny och vilsen längre. Vi hade valt en bra dag att gå ut på, för denna dag firas Loi Khrathong med buller och brak. Det är en stor religiös högtid som firas med en festival där alla tar i för kung och fosterland. Hela staden var smyckad, alla flickor uppsnofsade och folkvimlet så tätt att man kunde känna hur mycket växel folk hade... :-/ Vi började kvällen med att äta på en Indo-Thai-restaurang. Våra nyanlända vänners totala brist på insikt i lokala sedvänjor och valutaläge ledde till en helsvensk holmgång om hur notan skulle fördelas, ner till sista bahten. När vi gick fick jag ett medlidsamt ögonkast av hovmästaren.

En central del av firandet är att sända ut en khrathong i havet. Det är en liten söt flotte gjord av naturmaterial på vilken det sitter tre rökelsepinnar och ett litet ljus. Flotten tar symboliskt med sig alla ens sorger och bedrövelser ut till sjöss, och de mer förslagna lägger också i en liten slant och en bit av t.ex. en fingernagel som offer och bön om bättre hälsa. Det hela är ganska imponerande när tusentals små ljuspunkter seglar ut i nattmörkret samtidigt som rispappersballongerna sveper fram över himlen. Dom enda som surar är gatukontorets renhållningsavdelning som är några få timmar ifrån årets tyngsta arbetspass. 0900 ska sträderna vara rena igen, och det var dom. Starkt jobbat!


Med blöta fötter och byxben sökte vi oss upp mot bardistriktet och hittade den blott tio dagar gamla "Helicopter Bar" och dess ägare, mogna damen Mai, som satt och hällde övningssprit i några släktingar. Eftersom hon var tant och jag är Rillemannen fann vi genast varandra tvärs över språkbarriärer, generationsklyftor och bardiskar. Efter några öl utmanade hon mig i "Tower", vilket väl i Sverige kallas Jenga (?). Hon satsade min barnota mot att jag bjöd henne på en drink om jag förlorade, och den häftigaste omgång jag någonsin spelat tog sin början. På slutet vågade ingen inom 10 meters radie röra en muskel och det var absolut dödstyst. Till och med de drängfulla Britterna satt som stenstoder!


Vi var redan två nivåer över vad jag trott var möjligt och varje nytt drag föreföll strida mot mekanikens lagar. När det bitttra slutet äntligen kom hade vi för länge sedan slutat bry oss om att vinna, vi var båda så utmattade av spänningen, och jag är faktiskt lite glad att jag fick bjuda på den där drinken. Gudarna ska veta att hon förtjänade den. :-) Jublet höll på att lyfta taket.

* Civilist; skällsord, fr. romerskans civilae ("Springa i vägen för kriget"). Person påminnande om en vanlig människa, minus alla användbara egenskaper.