Vi sammanstrålar för frukost 0700. Får veta att frukost serveras 0730 i det här odisciplinerade landet. Förhandlandet om priset för taxiresan till Svenska ambassaden präglades av yviga gester och indignerat minspel från alla parter, tur att Björn är en stabil gammal FN-observatör med nerver av stål. Det visade sig snabbt att vad vi egentligen hade behövt var en psykiater, för killen som nu ansvarade för logistik, vägval och vår generella säkerhet INTE hade alla indianer i kanoten. Han inledde med ett par rapar som var av rent seismisk natur och avslöjade hans kosthållning sedan flera dygn tillbaka, följde upp med att suga tänderna rena samtidigt som han rensade bihålorna och avslutade med att utan föregående varning eller provokation brista ut i ett flertal vansinnesgarv! Under hela resan alternerade han dessutom mellan att cirka var tredje sekund vrida sig ett kvartsvarv i sätet, göra gymnastiska övningar, sätta på radion, stänga av radion, trycka ner gasen helt, släppa gasen helt och göra obegripliga uttalanden av lokalpolitisk natur (tydligen är "dom andra" nån slags maffia...). Jag ställde diagnosen till "dubbelsidig DAMP med inslag av nåt jävligt allvarligt".
Svenska ambassaden ligger på 14:e våningen i ett modernt kontorskomplex på Sukhumvit Road. Eftersom ambassaden definitionsmässigt ligger på Svensk jord hann jag bara in genom glasdörrarna i lobbyn innan det massiva skattetrycket pressade ner mig i en av besöksstolarna. Andra svenskar log blekt mot oss och förklarade att ambassaden visst var öppen men att personalen hellre fikade än jobbade. Vi gav upp och klev ut i Thailand igen. Vi tog BTS (Bangkok Sky Train, "t-bana på stolpar") ner till Ekkamai eftersom Björn behövde återvända till Pattaya. Vi tog ett hjärtligt avsked och sedan fortsatte jag tågåkandet mot MBK, som är ett gigantiskt varuhus. I själv verket är det ett surrande konglomerat av hundratals små butiker och det kändes som att vara en liten mikrob inuti en ekonomisk jätteorganism. Om jag var en röd blodkropp så var mina pengar syret som fick allt att överleva. Efter en stund hade jag fått nog och orienterade mig vidare till Phantip Plaza, ytterligare ett gigantiskt varuhus som bara säljer datorprylar. Fem hela våningar fulla med allt upptänkligt. Var femte meter får man dessutom frågan om man vill köpa "sexy movie?".
Efter att ha letat mig ut på gatan och de friska avgaserna tog jag sikte på dagens sista sightseeingmål; Baiyoke Tower. 84 våningar högt och med en roterande utkiksplattform på toppen. Enligt uppgift bästa utsikten i Bangkok. Tyvärr hamnade jag i kön efter ett par busslaster turister med samma idé och gav upp till förmån för lunch och en MC-taxi tillbaka till hotellet. Sällan har en dusch varit så välkommen. Jag tillbringade kvällen med att bringa lite ordning i mitt bagage inför hemresan och med att må våldsamt illa, förmodligen courtesy of den där "färska" ananasen jag smaskat på som mellanmål. Shit happens.
2 kommentarer:
Funkade verkligen allt på BST ?
Det var ju jag som gjorde strömförsörjningen!
Hej Lennart!
Jodå, visst funkade det. Och med bara två linjer var risken att åka fel minimal. :-) Det blir ett lyft när banan mellan city och nya flygplatsen blir klar. Sen hörde jag ryktas att det planeras snabbtågsförbindelse mellan BKK och Pattya, och DET skulle verkligen sätta fart på saker och ting!
Skicka en kommentar