Efter frukost, besök på internetnetcafét för att reda ut "hotellreservationen från helvetet" och påfyllning av kontantabonnemanget på 7-11 var det dags för ännu en kulinarisk höjdpunkt. Khemphon har övertalats att laga mat från den nordliga provins hon ursprungligen kommer ifrån. Bland alla andra underbara maträtter innebär detta även att jag äntligen får prova Isan rice, ris som är mycket klibbigt och med fördel äts med handen. Till efterrätt får jag smaka en för mig helt okänd frukt, liten, gul och med ett lite segt skal. Trots att jag sätter i mig en sådär 10 stycken är jag inte ens i närheten av att kunna likna smaken vid något hemifrån. Naturknark av bästa sort!
Som undrade om jag ville följa med henne till Rayong, en ort söder om Pattaya. Språkförbistringen gjorde att jag tackade ja lite på "vinst och förlust". Där nere träffade vi en av hennes väninnor och dennas engelsktalande, vapenintresserade pojkvän. Efter två öl och en bunt gamla "Guns & Ammo" var vi bästa vänner. Jag passade på att beskriva mina intryck av landet och när jag presenterat min förkärlek för det thailänska livet framför det sexfixerade knulldagis turisterna lever i satt han tyst ett ögonblick innan han sträckte fram handen och sa "Welcome to Thailand!". Det kändes väldigt bra.
Vi drog vidare till en restaurang där vi sammanstrålade med ytterligare två tjejer, partypinglor av rang. En av dom var Soms syster, och jag hade plötsligt en del att leva upp till. Vi beställde in en hel bunt maträtter och åt dem till lite rockig thailändsk livemusik. Under tiden sångerskan sjöng scrollade texten förbi på en karaokeremsa på storbildsskärm på ena väggen, både på thai och på onomatopoetisk engelska. Båda versionerna helt bortkastade på mig, jag hann inte läsa så fort.. :-)
Efter en stunds mumsande och öldrickande var det läge för ett pitstop. Jag lokaliserar pissoarerna och går i docka i ett bås. Utan föregående varning känner jag något vått och varmt träffa mig i nacken! En varm handduk. Handdukens ägare driver någon slags fullserviceinrättning på sagda herrtoalett och följer upp handduken med en jäkligt knepig nack- och ryggmassage. Jag är dels för häpen för att komma mig för att tacka nej, dels fullt upptagen med att hålla mitt strålvapen ifrån att skära oss alla i små små bitar! I takt med att den förvånansvärt starke lille orientalen arbetar sig nerför ryggraden riktar jag i ofarlig riktning och försöker tänka på kolfibercyklar. Jag hinner bli färdig precis innan han kopplar ett grepp om mig som har mer med kampsport än friskvård att göra och faktisk får mig att för ett kort ögonblick lätta från golvet! Han får 20 baht för besväret och jag flyr till tryggheten ute i restaurangen.
Vi fortsätter till en nattklubb med mer liveband. Musiken är helt OK, men så högljudd att jag lite diskret petar in ett par kulor av papperservietter som öronproppar. Vi står naturligtvis precis framför högtalarstacken. Nu blir jag varse att tjejerna i sällskapet utan besvär kan dricka ryska sjömän under bordet. Detta är illa för mig som en bra dag är alkoholtålig som en flickscout. En helflaska Johnnie Walker bara försvinner framför mina ögon och jag tror mig för ett ögonblick hinna se en virvel i den. Corioliskraften måste vara stark så här nära ekvatorn? Jag håller mig till Heineken. När jag går på muggen är jag den här gången beredd och intar en kraftfull försvarsposition samtidigt som jag utstöter stridsropet "MEI AUW!" ("behöver inte"). Ingen lyssnar och jag får huvudet nästan avskruvat innan alla är nöjda.
Jag är klart sliten och törnar in under bilresan hem till Pattaya. Klockan är över 02 innan jag med stel nacke går och lägger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar